Med elektriska stötar, remmar och tungband som gör att blodcirkulationen till tungan stryps skapas vinnarmaskiner. Och nu dör travhästar på banorna i Sverige, medan staten tjänar pengar på spelandet. ”Det är en sport som legitimerar systematiskt djurplågeri”, skriver idrottsforskaren Kutte Jönsson inför helgens stora folkfest: Elitloppet på Solvalla.

Nu till helgen äger Elitloppet, den största travtävlingen i Sverige, rum på Solvalla i Stockholm. Tävlingen är sedan länge en väletablerad institution i svenskt idrottsliv, och intresset för loppet är enormt. Tidningarnas sportsidor fylls med reportage om de hästar som ska medverka, och spekulationerna om vem som kommer att vinna är många. På plats kommer tiotusentals åskådare att följa tävlingen och TV kommer att direktsända. Det är knappast någon överdrift att påstå att tävlingen är en folkfest.
Det är inte konstigt. Travsporten är en mångmiljardindustri. ända sedan Aktiebolaget Trav och Galopp (ATG) bildades 1974 har dessutom staten tjänat stora pengar på sportens spelverksamhet. 2007, exempelvis, fick staten in 1,3 miljarder kronor i skatt från ATG. Bara på Skånes största travbana, Jägersro i Malmö, spelar cirka 250 000 besökare för omkring 600 miljoner kronor varje år.
Travsport är utan tvekan en folklig sport. Men den dras samtidigt med svåra moraliska problem. Det är en sport som legitimerar systematiskt djurplågeri!
Bara under de senaste veckorna har det inträffat ett flertal dödsolyckor på travbanor runtom i Sverige. Dödsfallen handlar främst om kvävning (vilket beror på hur kuskarna hanterar tömmarna) och plötslig hjärtdöd. Bland banveterinärerna råder oenighet om möjligheterna att förutse olyckorna. Sportens egna organisationer har samtidigt visat sig vara ovilliga att ta itu med problemen.

På senare tid är det istället journalister och djurrättsaktivister som kritiskt belyst sporten. Sent i höstas sände exempelvis TV4:s samhällsprogram Kalla fakta ett reportage om travsporten som skakade många. Det som avslöjades var hur många kuskar och tränare konsekvent använde sig av elektriska stötar och piskor för att driva hästarna att prestera bättre. Sedan dess har även djurrättsorganisationen Djurens Rätt granskat sporten. Nyligen publicerade de rapporten ”För att hästar ger allt – sanningen om travsporten”. Det är en nedslående läsning. I rapporten träder bilden av en moraliskt havererad elitidrottsverksamhet fram.

Djurens Rätts ambitiösa granskning blottlägger bland annat en rad moraliskt tvivelaktiga metoder för att skapa vinnarmaskiner. Det handlar om ännu inte färdigutvecklade unghästar som pressas hårt. Det handlar om hur man utrustar hästar med remmar och tungband som gör att blodcirkulationen till tungan stryps. Och det handlar om hur man i allmänhet riskerar hästarnas hälsa. Det är inte ovanligt att hästarna skadas.
Travhästarnas karriärer är dock relativt korta. En häst kan bli runt trettio år, men karriärerna tar oftast slut redan i tolvårsåldern. Vad som händer med dem efter karriärens slut beror i hög grad på hur framgångsrika de varit. De framgångsrika går till avel. De som däremot inte anses hålla måttet riskerar att slaktas. Majoriteten av de svenska travtränarna stödjer också slakt av ”obrukbara” hästar. På så vis reduceras tävlingshästarna till att endast vara förbrukningsvaror! Samtidigt ligger detta i linje med det inom travsporten normaliserade och institutionaliserade våldet. Våldet, i form av tvång, är i själva verket en förutsättning för att hästar alls ska bli tävlingsdugliga. Detta skulle inte med nödvändighet behöva vara ett problem, om hästarnas välfärdsintressen samtidigt hade respekterats. Det är dock uppenbart att travsporten i sin nuvarande form brister i hänsyn till deras intressen. Och många gånger i strid med svensk djurskyddslag.

I djurskyddslagen heter det bland annat att djur inte får användas på ett sådant sätt att de utsätts för lidande. Men, som flera har visat, lider många gånger djuren av att vara en del av idrotten.
Varken staten (som dessutom tjänar ekonomiskt på det), de stora idrottsorganisationerna eller idrottsrörelsen i bred mening tar tillräcklig hänsyn till tävlingshästarnas intressen. Men så är också idrottstraditionen stark, och exploateringen av djur är en del av den traditionen. Det kommer att manifesteras under folkfesten på Solvalla till helgen.

Kutte
Jönsson
Filosof och idrottsforskare vid Malmö
högskola

Skribent: Kutte Jönsson