Efter att ha misslyckats med att avsätta LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin under AMF-affären, har Expressen nu försökt ta revansch genom att blåsa upp en mindre deklarationsmiss och en tvist med italienska pensionsmyndigheten till skandalballonger.
I måndags krossade man dock sin egen kampanj genom att intervjua en okänd kvinna, presenterad som en arrogant snäsande Lundby-Wedin.
Tidningen föll på eget grepp.
Drevet väcker dock en fråga: Vilket är värst? Att ibland bryta mot sina höga ideal? Eller att inte ha några ideal, utan rakt igenom vara en makthungrig girigbuk?
I den offentliga debatten är det tveklöst dubbelmoralen som bestraffas. Ett aldrig så litet avsteg från präktig renlevnad och rättfärdighet och en förtroendevald får löpa gatlopp.
Det drabbar främst vänsterfolk. En miljöpartist som kör bil. En facktopp som tjänar stora pengar. En vänsterpartist som sätter barnen i friskola. En socialdemokrat som skatteplanerar.
Sällan ställs frågan om hur till exempel en moderat har mage att låna på bibliotek eller nyttja den offentliga vården, samtidigt som man pläderar för nedläggningar och privatiseringar.
Jodå, man ska försöka leva som man lär. Men det finns två saker som stör mig.
Det ena är att vilka skitsaker som helst kan bli superviktiga om de luktar dubbelmoral. Vilka politiker får vi då? Om de måste vakta varje litet steg? Extremt ovanliga människor, vill jag påstå. Ett eget skikt av heliga män och kvinnor.
Det andra är att de genomusla kommer undan. Den som säger att han är ett svin och sedan beter sig som ett är oantastlig.
Petter Larsson

Skribent: Petter Larsson