Har vi blivit friskare nu?

All statistik som berättar om tillståndet i nationen är inte nattsvart. Medan arbetslösheten ökar till historiska nivåer så minskar antalet sjukskrivningar. Inte sedan 1982 har så få varit sjukskrivna som nu och sjukskrivningstalen fortsätter att sjunka.

Bara under de senaste tolv månaderna har kostnaderna för sjukförsäkringen gått ner med ungefär tio miljarder kronor. Den här utvecklingen tog fart på allvar redan för sex år sedan, trendbrottet skedde 2003, och har alltså fortsatt sedan dess.

Det är alltså svårt att se något samband mellan minskade sjukskrivningar och den politiska färgen på regeringen. Trendbrottet inträffade under det socialdemokratiska maktinnehavet då, enligt kritikerna som inte hade helt fel, många människor fastnade i långtidssjukskrivningar eller förtidspensionerades. Många hade kunnat stanna kvar i arbetslivet om de fått rätt hjälp och rehabilitering.

När det i efterhand talas om att socialdemokraterna tappade makten för att de glömde bort jobben så var det verkliga misslyckandet att inte intressera sig på allvar för hur de hundratusentals med svårigheter att hitta jobb, bland annat på grund av långvarig sjukhistorik eller funktionshinder, skulle kunna ta sig in i arbetslivet under högkonjunktur och bli kvar där.

När sjukskrivningarna trots allt minskade så var det framför allt i andra grupper. Och den positiva utvecklingen tog fart på allvar när jobben blev fler.
Det finns och har alltid funnits ett samband mellan läget på arbetsmarknaden och på sjukskrivningsfronten. Men det sambandet kan påverkas av hur staten väljer att definiera begreppen sjuk och sjukdom och vad som står i direktiven till de myndigheter som ska skilja arbetsföra från tillfälligt eller permanent arbetsoförmögna.

När nu jobben försvinner i rask takt och samtidigt allt färre blir sjukskrivna så hade det funnits verklig anledning att oförbehållsamt jubla åt de fallande sjukskrivningstalen om det förhöll sig så att svenskarna, särskilt de långtidssjuka med särskilda resursbehov, plötsligt blivit friska.

Så kan det möjligen vara i enstaka fall. Men eftersom alla vet att rehabiliteringinsatserna plötsligt inte blivit bättre och att de sjukdomstillstånd som tidigare lett till förtidspension och mångårig frånvaro från arbetsmarknaden är just långtidsverkande tillstånd så är förklaringen en annan.

Det är här den nya skärpta sorteringen och de ökade kraven på den enskilde i den nya sjukförsäkringen kommer in. Den botar i sig inte från sjukdom om den inte kombineras med en rad andra insatser, sociala och företagsanknutna. Men den botar staten från höga sjukskrivningstal. Och den ställer oerhört höga krav på professionalism, rättssäkerhet och supereffektiv myndighetsutövning av Försäkringskassans anställda, som de saknat förberedelsetid och resurser att klara.

Ett socialdemokratiskt misslyckande har ersatts av ett borgerligt – utanförskapet finns kvar men bokförs på andra konton än sjukförsäkringens.
Dags för en blocköverskridande lösning som angriper alla de problem som är länkade till sjukdom, arbetslöshet och utstötning ur arbetslivet. För det krävs antagligen ett maktskifte.

Tidigare publicerad i Skånska Dagbladet

Skribent: Håkan Hermansson