Obehaglig ton i skoldebatten

Det finns en allt obehagligare ton i den svenska skoldebatten som sedan länge skjutit forskning och beprövad erfarenhet åt sidan och ersatt dem med grovhuggen politisk populism.

Högste ansvarig för avintellektualiseringen av ett ämne som sannerligen är värt ett bättre öde är landets skolminister, tillika folkpartiledaren Jan Björklund.
Skadeeffekterna riskerar att bli bestående av hans förakt för vad skolforskare och pedagoger har att säga om flertalet av hans infall.

Dessa följer konsekvent linjen att skolan så tidigt och så hårdhänt som möjligt ska sortera och märka ut svagpresterande från högpresterande, ”begåvade” från ”obegåvade” på det att samhället (läs: näringslivet) får tillgång till både en hårdtrimmad elit och en sämre utbildad arbetskraftsreserv. En som tidigt får lära sig sin plats i Björklunds nya Sverige där människors värde ytterst bestäms av deras prestationsförmåga.

Vad som är begåvning och vad som är en prestation och huruvida de faktorerna alltid förenas i en och samma person är frågor som inte tycks intressera en politisk slugger som Björklund. Han talar föraktfullt om jämlikhet och tycks gilla ordet elit, men reder aldrig ut begreppen.
Han har också en förmåga att uppfinna eller grovt överdriva problem för att sedan föreslå lösningar på dessa problem, som forskningen på området antingen utdömer som meningslösa eller kontraproduktiva.

Men ingen förnekar att Björklunds problemformuleringar, om de får genomslag, i varje fall bidrar till att öka avståndet mellan dem som på oklara grunder anser sig vara en elit och dem som pekas ut som i det närmaste odugliga eller inte värda att satsa på.

Efter några dagars debatt kring förslaget om att inrätta elitklasser i teoretiska ämnen redan i grundskolan där bara de bästa eleverna ska få plats och skiljas ut från övriga elever letar jag fortfarande efter beviset på att duktiga elever misshandlas i dagens skola. Eller att Björklunds elitklasser är svaret på frågan hur särskilt begåvade elever i teoretiska ämnen kommer bäst till sin rätt.

Skalar man bort alla vittnesbörder från begåvade elever, som pekar i alla möjliga riktningar, så står uttalandet från Mats Myrberg, professor i specialpedagogik ännu oemotsagt: Studier av elitklasser visar ingen eller ringa positiv effekt på studieresultaten för dessa elever. Det gör däremot individualiserad studietakt i vanliga, sammanhållna klasser. Välutbildade, engagerade lärare med rimliga resurser i den vanliga skolan är tre gånger effektivare för att höja studieresultaten.

Slutsatsen, tills något annat bevisats, är att det bästa ur ren effektivitetssynpunkt för dessa elever inte är Björklunds elitklasser utan förbättrad pedagogik av bra lärare i kommunala eller andra skolor. Dessutom skolor som inte behöver avskeda sina lärare för att Björklund och hans kompisar vägrar ge kommunerna medel att satsa på skolan – inklusive skolans bästa elever.

Tidigare publicerad i Skånska Dagbladet

Skribent: Håkan Hermansson