Rädslan för massutbildningen

OPINION. Månad för månad lägger skolminister Jan Björklund fram nya karska förslag på hur den gamla klasskiktade skolan ska reformeras tillbaka.
Nu ska de högstadieelever som klarar vissa prov i teoretiska ämnen, rätt svåra får man tänka, kunna lämna de mindre framgångsrika klasskamraterna och förenas med sina likasinnade i ett slags elitklasser.
Det passar väl in i det övergripande mönster där sortering av elever ska ske på alla nivåer.
Med tidiga betyg, ökade skillnader mellan teoretiska och praktiska program på gymnasiet, elitklasser även på gymnasiet och rankning av svenska universitet enligt amerikansk modell vill regeringen mota tillbaka de senaste decenniernas massutbildning, det som ledarsidorna föraktfullt brukar kalla utbildningsinflationen.
Låt oss vara tydliga. Det handlar inte om att skilja de begåvade från de obegåvade. Utan om att skilja barn till högutbildade från barn till lågutbildade.
Redan idag har till exempel bara 23 procent av eleverna på gymnasiets fordonsprogram föräldrar med eftergymnasial utbildning. Motsvarande siffra för naturvetarprogrammet är 73 procent. Ingen ska inbilla mig att sådana skillnader handlar om vare sig begåvning eller fria val.
Någon som vågar gissa hur det skulle se ut i de föreslagna elitklasserna?
Det finns gott om forskning som pekar på att ju längre man håller samman klasser och skolor, och låter eleverna slippa välja utbildningsväg alltför tidigt, desto mindre slår klassbakgrunden– tydligast mätt i just utbildningsnivå – igenom i utbildningsframgång.
En sammanhållen utbildning för alla betyder därför att borgerlighetens barn inte automatiskt tillförsäkras höga positioner i samhället, utan tvingas konkurrera med fler.
Men precis när den meritokrati som liberaler alltid hyllat i teorin är på väg att slå igenom, rullas den nu tillbaka. Meritokratin var tydligen aldrig tänkt för alla.
Petter Larsson

Skribent: Petter Larsson