Apoteket var ett gammalt fint samhällsägt monopol.
Faktum är att Apoteket, i en jättelik undersökning gjord av Nordic Brand Academy, rankas som Sveriges ”ärligaste” företag följt av Ikea. Systembolaget ligger också bra till.
Företagen har betygsatts av 14 000 svenskar och Apoteket hamnade också på en jättefin tredjeplats i grenen Sveriges mest ”ansedda” företag, efter Ikea och sökmotorn Google,. Apoteket fick betyget 82,3 på en hundragradig skala.
Man kan undra hur Google, som backar upp censuren i Kina, kan ha så gott anseende. Men undersökningen är gjord i Sverige och det de gör, gör de i Kina.

Vilka ligger då i botten på företagsamhetens anseendelista?
Längst ner finner vi Skandia och näst sist livsmedelskedjan Lidl. ”von Lidl”, ni vet. Trea från botten placerar sig fondkommissionärsfirman Carnegie, som finansmarknadsminister Mats Odell brukar anlita som rådgivare vid privatiseringar.
Fyra nerifrån hittar vi ”Tre”. Det måste väl vara bredbandsoperatören 3. Femma från botten ligger elmarknadsbolaget Fortum, känt för sina ohyggliga direktörsbonusar.

”Jag är otroligt stolt”, sa varumärkesdirektör Eva Fernvall i en kommentar till medborgarnas stora förtroende för Apoteket.
Och visst är det kul, men så kan man naturligtvis inte ha det.
Den borgerliga riksdagsmajoriteten fattade därför häromveckan beslutet att Apoteket ska slås sönder. Apotek i fina, lukrativa lägen privatiseras, medan staten får ta hand om glesbygderna.
Jag har berättat detta en gång, men tar det igen. Regeringen ger i sitt lagförslag direktiv till den prisvårdande myndigheten att ”beakta att den samlade lönsamheten på den svenska apoteksmarknaden inte får vara väsensskild från den som noterade apoteksbolag redovisar i andra länder”.
Marginalen i Sverige är idag 17 procent. Nu ska den pressas upp till EU-genomsnittet 35 procent.

Jag lärde mig en gång i tiden att en av kapitalismens idéer är att risktagande och vinstmöjligheter är varandras spegelbilder. Fritt företagande innebär att man kan tjäna mycket pengar, men att detta är betalning för att man också måste ta risker och axla tungt ansvar.
I verkligheten funkar det inte alltid riktigt så. Bankerna har tjänat enorma pengar de senaste åren, men när den bubbla brast, som de själva blåst upp, måste skattebetalarna världen över komma till undsättning. Vinsterna privatiseras, förlusterna socialiseras.
De borgerliga ledamöterna i riksdagens kammare applåderade alltså beslutet att sälja ut Apoteket, glada över att kunna genomföra ännu en reform.
Det händer inte så ofta att de applåderar. Förra gången var, om inte minnet sviker mig, när de försämrade a-kassan.

Tillbaka till betygsättningen av svenska företag. Den visar generellt, som det hette i ett nyhetsinslag i Ekot, ”att statliga företag har fortsatt högt förtroende”. Hur är nu detta möjligt? Vill konsumenterna ha det som i östtyskland?
Nordic Brand Academys vd Robert Gelmanowski förklarade det så här. ”De senaste årens fokus på privatiseringar men också på det som har hänt på den privata marknaden har gjort att många ser på den stabilitet och den kontinuitet som statliga företag står för med positiva ögon.”
De statliga företagens goda anseende är naturligtvis ett skäl så gott som något för socialminister Göran Hägglund och näringsminister Maud Olofsson att slå sönder dem. Sådana goda exempel är ju samhällsfarliga.
Alternativet vore att försöka få storfinansen att bete sig anständigt. Men det är ganska säkert mycket svårare.

Beslutet om utförsäljningen av de bäst belägna apoteken och om att införa vinstgaranti till de privata apoteksbolagen och läkemedelsindustrin fattades den 29 april.
Den 4 maj hade statsminister Fredrik Reinfeldt kallat till överläggning med oppositionen. Han ville ha borgfred under Sveriges EU-ordförandeskap. Han hänvisade, för att lägga kraft bakom sin hemställan, till Frankrikes president Nicolas Sarkozy, som med sedvanlig arrogans sagt att det tenderar att bli ”käbbel” när små länder håller i ordförandeklubban.
Reinfeldt tyckte att det fanns ”skäl att inskärpa allvaret” i situationen. Risken finns ju, om svenskarna har åsikter, att de stora EU-länderna blir sura och gör upp om framtiden själva.
Själv befarar jag att Reinfeldts lätt hotfulla signal kan ha fungerat som en effektiv uppmaning till EU-tveksamma svenskar att bli liggande på sofflocket under parlamentsvalet.

Jag minns förresten att Fredrik Reinfeldt och moderaterna under det förra svenska ordförandeskapet riktade misstroendevotum mot Göran Persson efter de dramatiska händelserna i Göteborg. Och jag kan ännu höra det hånfulla ekot av applåderna i riksdagens kammare efter beslutet att anordna huggsexan på Apoteket.
Borgfred? Glöm det!

Skribent: Röde Orm