DEBATT. En ny rapport från Arbetarrörelsens Tankesmedja visar att borgerligheten och näringslivet lägger stora resurser på opinionsbildning. I valet 2006 samlade Moderaterna in åtta gånger mer pengar från hemliga donatorer än alla andra partier tillsammans. Att vi inte få reda på vem som skänker pengarna kan försvaga demokratin, skriver rapportförfattaren Sandro Wennberg.

Ett beslut från 1969 har i grunden förändrat villkoren för svensk politisk debatt. Beslutet fattades inte av riksdag eller regering, inte heller av de politiska partierna. Utan av dåvarande Svenska Arbetsgivarföreningen, SAF. Det gick ut på att organisationen skulle börja med långsiktig opinionsbildning. Idag är näringslivets opinionsbildning en miljardindustri. En industri som producerar idéer som sedan sprids, dag ut, dag in.
Svenskt Näringsliv är idag en av Sveriges allra rikaste organisationer med ett kapital på tolv miljarder kronor. Bara avkastningen på Svenskt Näringslivs kapital under valåret 2006 var dubbelt så stor som summan av samtliga riksdagspartiers intäkter.
Trots att Svenskt Näringslivs kapital är fem gånger högre än LO:s på nationell nivå har det i den politiska debatten ofta låtit som att Socialdemokraterna och LO skulle ha ett ointagligt ekonomiskt övertag. Men bara sedan millennieskiftet har Svenskt Näringsliv avsatt närmare fyra miljarder kronor i opinionsbildande syfte, betydligt mer än LO. Organisationen har också fortsatt med sina valbudgetar – de reguljära utgifterna har varit högre under valår än övriga år.
Opinionsbildningen sker genom en lång rad organisationer. 300 miljoner gick 2003 från Svenskt Näringsliv till Stiftelsen Fritt Näringsliv, som på sin hemsida skrev att de fungerar som ”såddkapitalist” till näringslivets opinionsbildningsprojekt. Den formuleringen togs bort för några dagar sedan, efter det att Arbetarrörelsens Tankesmedja presenterat min rapport om partiernas resurser, som visar hur Stiftelsen finansierar en stor del så kallade ”metaorganisationer”, allt från konstruerade ”folkliga uppror” till insamlingsorganisationer och ”institut”.

Näringslivet och dess organisationer har under årtionden ägnat sig åt att bilda opinion som har tydlig borgerlig agenda. Det har handlat om sänkt skatt, behovet av en försämrad arbetsrätt och fakta om hur Sverige sjunker i välståndsligan. Men istället för ett öppet och formaliserat samarbete, som det mellan Socialdemokraterna och LO, sker samordningen genom ett komplext nätverk av organisationer och personer. Det är ett skäl om något att granska näringslivets opinionsbildning. Ordentligt.
Inte bara näringslivet har stora resurser för opinionsbildning. Moderaterna och övriga borgerliga partier kraftsamlade ekonomiskt inför valet 2006. Moderaterna var det parti som hade störst resurser att lägga på valkampanjen 2006 räknat per riksdagsmandat. Och det borgerliga blocket hade större resurser per mandat än de rödgröna.
Resursövertaget beror på två saker. Dels sålde Centerpartiet aktierna i Centertidningar och blev med ett kapital på 1,8 miljarder kronor ett av Europas rikaste partier. Dels ökade stödet från hemliga donatorer till Moderaterna kraftigt. Under valåret 2006 fick Moderaterna in 30 miljoner kronor i hemliga donationer, nästan åtta gånger mer än samtliga övriga partier – tillsammans.

Moderaternas insamlingar liknar inte Obamas kampanj som öppet och brett frågade folk om de ville stödja partiet. Istället har Moderaterna hemliga insamlingsklubbar. En av nyckelspelarna i dessa ”insamlingar” är Gustaf Douglas som sitter i Moderaternas partistyrelse och enligt tidningen Forbes har en förmögenhet på 10 miljarder kronor.
Vem som ger stora summor till Moderaterna får vi dock inte reda på. Moderaterna vägrar att offentliggöra identiteten på stora donatorer.
Tillsammans med näringslivet och näringslivets opinionsbildande organisationer förfogar Moderaterna och de övriga borgerliga partierna över stora resurser. Att Moderaterna, det parti i Sverige som idag har störst makt, får miljontals kronor från privatpersoner utan att offentliggöra identiteten på stora donatorer är ett allvarligt problem.
I förlängningen riskerar den svenska demokratin att försvagas om inte öppenheten ökar kring näringslivets och de borgerligas nätverk. Så länge så inte sker, krävs en fortsatt granskning av näringslivets och Moderaternas opinionsbildning.
Sandro Wennberg
Har för Arbetarrörelsens Tankesmedjas räkning utrett partiernas opinionsbildande resurser. Rapporten finns på http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se

Skribent: Sandro Wennberg