Kamikazepolitik

Kamikazeförslag
n Stärkta av en ny EMU-positiv opinionsmätning och med sin egen lysande Europaglöd i ögonen lanserar nu Folkpartiet och Kristdemokraterna en ny folkomröstning om EMU inom ett par år.
Man måste beundra dem. De kämpar vidare för vad de tror på. även till risken av att få ett rungande nej i ansiktet.
Inte nödvändigtvis för att sakskälen mot EMU skulle ha blivit starkare, utan därför att en ny folkomröstning så snart efter den förra skulle provocera fram en våldsam demokratigrundad motreaktion mot eliternas försök att tvinga folket att rösta rätt.
De för omväxlings skull lite klokare andra borgerliga partierna har nog insett detta, och avråder än så länge från kamikazepolitiken.
”Att inte vara medlem betyder att Sverige förlorar politiskt inflytande och att företagen tappar konkurrenskraft”, tror Kd-ledaren Göran Hägglund. ”Finanskrisen har stärkt argumenten för euron”, säger Fp-ledaren Jan Björklund.
Att svenska politiker förlorat inflytande återstår att bevisa. Och det är nog inte det lättaste, eftersom vi inte vet hur det hade sett ut om vi varit med.
Konkurrenskraften och finanskrisen är däremot riktigt konstiga argument.
Att kronan sjunkit med 15-20 procent mot euron på några månader betyder ju i praktiken att de svenska lönerna har sänkts jämfört med euroländerna.
Därmed har de svenska exportföretagen faktiskt fått en konkurrensfördel genom minskade lönekostnader.
Hade vi varit med i EMU hade denna justering inte varit möjlig.
Då hade man – i denna kris – fått sänka lönekostnaderna direkt, som i det nya IF Metallavtalet, eller ännu värre genom direkta lönesänkningar, vilket väl inte ens det mest undergivna fackförbund kan gå med på. Eller också hade företagen fått göra andra nedskärningar, det vill säga sparka ännu fler än de redan gör.
Det hade väl knappast varit bättre? Petter Larsson

Skribent: Petter Larsson