Vinst före hälsa

Det finns de som menar att den borgerliga regeringen har tagit en politisk vänstersväng under de senaste månaderna. I skuggan av den ekonomiska krisen har heliga kor offrats. Direktörernas bonussystem har bannats och arbetsmarknadspolitiken fått mer medel. Och i andra länder har borgerliga regeringar bland annat förstatligat banker.
ändå är det lite som talar för att de nyliberala dogmernas epok är över. När finansstormen bedarrat och systemet kommit i balans är risken stor att våra gemensamma tillgångar återigen slumpas bort. Att regeringen i dagarna har presenterat listan över vilka av de statligt ägda apoteksbutikerna som nu ska säljas antyder att omsvängningen mest skett i retoriken och inte i politiken.
Apoteksbeslutet innebär att runt två tredjedelar av dagens 946 öppenvårdsapotek ska säljas. Huvuddelen kommer att köpas av större svenska och utländska kedjor, och de resterande kommer att skötas av lokala franchisetagare. Regeringens argument är att det ska bli billigare för både konsumenter och stat. I den nyliberala utförsäljningsretoriken heter det ju ofta att statligt ägande leder till ineffektivt resursutnyttjande och till att konsumenterna därmed får betala högre priser.

Det stämmer rätt dåligt. Tvärtemot denna dogm har exempelvis den rika världens ekonomiska samarbetsorganisation OECD påpekat att Sverige internationellt sett har låga läkemedelskostnader. Detta hänförs delvis till att apoteksmonopolet inte är vinstdrivet. Samtidigt anses distributionssystemet både effektivt och billigt.
Omvänt finns många exempel på länder med en privat apoteksmarknad, där konsumenterna både betalar mer och får sämre service. Och där apotekskedjor favoriserar eller köps upp av läkemedelsproducenter, vilket kan leda till ett begränsat sortiment och att konsumenternas verkliga valmöjligheter minskar.
Många utförsäljningar och avregleringar de senaste årtiondena – även under socialdemokratiska regeringar – har motiverats med att de ger konsumenterna mer i plånboken och minskar statens kostnader. Men de som verkligen har gynnats är ofta de större bolag som har gett sig in på de nyöppnade marknaderna.

En utredning som tillsattes av den tidigare s-regeringen visade 2005 att 90-talets olika avregleringar i de flesta fallen inte ledde till billigare tjänster. Telekommunikationer blev billigare – men för el, flyg, järnväg, post och taxi fick konsumenterna betala mer.
När det gäller verksamheter som Apoteket eller Systembolaget handlar det delvis om andra sorters problem med privatiseringarna.
Både Apoteket och Systembolaget har visat att politiska prioriteringar som folkhälsa går att kombinera med välskötta verksamheter, stort utbud för konsumenterna, relativt låga priser och god tillgänglighet.
Men om verksamheterna drivs med vinstsyfte kommer sådan hänsyn alltid i andra hand. Privata producenter ska främst leverera vinst till sina ägare, inte se till konsumenternas bästa, regionala fördelningsfrågor eller folkhälsan. Sådana målsättningar är viktiga inte minst när det gäller vår tillgång till läkemedel. Den som köper läkemedel ska känna sig trygg i att man inte luras på dyra produkter, som man egentligen inte behöver, eller som det finns bättre eller billigare alternativ till. Den tryggheten är nu hotad.
Magnus Wennerhag

Skribent: Magnus Wennerhag