Elda på vreden!

”Ytterst handlar detta om att värna marknadsekonomins legitimitet… Politik handlar om att få ett förtroende… Jag förstår att folk nu är upprörda… Inser inte Stefan Fölster att bonusar bidrar till att riva ner förtroendet för näringslivet, de excesser vi sett?” Så lät det när finansmarknadsminister Mats Odell – som för bara ett år sedan gillade bonusar – nyligen försvarade beslutet att använda AP-fonderna för att rensa upp bonusträsket i en debattartikel mot Svensk Näringslivs chefsekonom, som anade löntagarfonder i mossen.
Hör ni vad orolig han låter? Det är inte konstigt, till skillnad från det näringsliv och den marknadsekonomi som Odell skjuter framför sig kan ju en regering avsättas.
Han är inte ensam. När Dagens Nyheters politiska redaktör Peter Wolodarski tillträdde fick han frågan om vad som blir viktigast den närmaste tiden: ”Att den ekonomiska krisen inte blir politisk”.
De börjar bli skraja. Regeringar har redan fallit. Varslade franska arbetare tar direktörer som gisslan. Massdemonstrationer fyller gatorna. Banker stormas.
Visst, regeringen har goda opinionssiffror, men vet att det snabbt kan vända, när massarbetslösheten blommar ut.
Som Immanuel Wallerstein påpekade i förra numret av Efter Arbetet finns tre verktyg för att blidka den växande vreden: protektionism, välfärdspolitik och en lagom dos Odellsk populism.
Borgerligheten har svårt för de två första. Därför desto mer populism – i god mening.
Det är så kritiken av banker och bonusar ska läsas: inte som en senkommen insikt, utan som ett sätt att övervintra krisen.
Slutsatsen för vänstern är given: att elda på vreden. är regeringen redo att självmant göra om AP-fonderna från vinstmaskiner till politiska verktyg finns alla möjligheter att kräva mer. Man får inte tveka att låta krisen bli politisk.
1 maj är en bra dag att börja på.

Skribent: Petter Larsson