V: regeringen använder krisen för att driva fram ett systemskifte

DEBATT. I högkonjunkturen framhöll regeringen att det var deras politik som gav jobb, inte
den internationella konjunkturen. Nu när vi gått in i en
lågkonjunktur framhärdar de med samma emfas att den stigande arbetslösheten och
alla besparingar är konjunkturens fel och inte den förda politikens.
Den internationella konjunkturen påverkar oss både i hög- och lågkonjunktur. Det innebär dock inte att vi inte kan göra någonting åt det. Tvärtom, så måste varje regerings uppdrag istället vara att klara av att sköta landet i såväl hög- som lågkonjunktur. Alternativet är annars att bara ställa upp till val med en politik endast för soliga dagar. Vi kan nu konstatera att den politik som den borgerliga regeringen bedriver förvärrar krisen.
Kommunerna ansvarar för stora delar av välfärden såsom skola, vård och omsorg. Att strypa pengarna till kommunerna är därmed ett effektivt sätt att skära ner på välfärden, och det är precis vad regeringen gör. De vill förklara kommunernas ekonomiska kris med minskat skatteunderlag i lågkonjunkturen. Det regeringen inte talar högt om är att de själva redan skurit ner i kommuner och landsting genom att frysa statsbidragen. Något som i krisens spår får förödande konsekvenser där tiotusentals människor riskera att förlora sina jobb. Detta leder i sin tur till att kommuner och landsting drastiskt får sänka standarden på områden som skola, vård och omsorg eller genomföra kraftiga skattehöjningar.

Staten vältrar dessutom över kostnader på kommunen. Att försämra a-kassa och sjukpenning är inte bara förödande för de individer som drabbas, det leder också till minskade skatteintäkter och höjda socialbidragskostnader.
Med vad använder då
regeringen alla pengar till som de valt att inte satsa på välfärden? Jo, till klassisk högerpolitik: skattesänkningar. Regeringen har drivit igenom skattesänkningar på cirka 100 miljarder.
Det är en svindlande siffra. För att sätta den i perspektiv så räknar fackförbundet SKTF med att kommunerna skulle behöva cirka 14 miljarder över två år för att slippa säga upp folk.

Under den borgerliga regeringens första år ökade klyftorna i Sverige dramatiskt på grund av de stora skattesänkningarna. De rikaste tio procenten fick 5 000 kronor mer i månaden medan
de 30 procent som har lägst inkomster fick nöja sig med knappt en hundralapp i månaden. 146 000 fler hushåll hamnade under fattigdomsgränsen.
Folk är beredda att betala skatt om det går till välfärden, detta vet regeringen. Därför lade man om sin taktik i valrörelsen och pratade inte så mycket om skattesänkningar, man hävdade att man istället ville värna välfärden.
Att påstå att den ekonomiska krisen välkomnas av högerregeringen kanske är väl magstarkt. Men att den nu används i syfte att genomföra ett hett eftertraktat systemskifte blir allt mer uppenbart. Kommun- och landstingspolitiker, oavsett politisk färg, tvingas nu göra det otacksamma jobbet att skära ner den redan hårt ansatta välfärdssektorn alternativt göra drastiska skattehöjningar. Regeringen tvår sina händer och koncentrerar sig istället på att producera lagar och förordningar som gynnar privata alternativ till statlig och kommunal välfärd. Manegen är därmed krattad för privata vårdföretag och försäkringsbolag, som vänder sig till de mest välbärgade, att ta över där det offentliga har ”misslyckats”.

Det finns alltså pengar, det behövs däremot en annan politik. En politik där vi alla solidariskt finansierar vår gemensamma välfärd. Det är säkrare och tryggare för alla i längden. Vad som istället sker är att den gamla moderata linjen gör comeback. Det de inte kunde säga i valet – att de vill skära ner på välfärdstjänsterna – genomför de nu genom sin passivitet inför krisen. Trots att alla de ekonomiska argumenten talar för att göra motsatsen, väljer de en ideologisk väg av nedskärningar. Det hade varit klädsamt för Moderaterna och regeringen att stå för sin egen politik.
För oss är det tydligt att det är regeringen som utgör det stora hotet mot välfärden.

Morgan Svensson, ordförande Vänsterpartiet i Malmö
Anneli Philipson, kommunalråd Vänsterpartiet i Malmö

Skribent: Anneli Philipson och Morgan Svensson