DEBATT: Sverige går i rasande fart mot en sysselsättningskatastrof utan motstycke i modern tid. En kvarts miljon människor, 250 000 personer, kan räkna med att förlora sina jobb fram till nästa år spår Konjunkturinstitutet i sin senaste rapport i förra veckan.
I industrin försvinner vart sjätte jobb. Och för varje dag närmar sig obevekligt krisen kommuner, regioner och landsting där tre av fyra anställda jobbar inom vård, omsorg, skola och förskola. Om inget görs, eller görs alltför sent, får Sverige inte bara uppleva en tragisk repris på 90-talskrisen. Från den har vi egentligen aldrig hämtat oss. Många av problemen i skolan och vården, med tidigt utsliten personal som gick in i långtidssjukskrivningar eller kraftigt bantade organisationer som inte kan erbjuda anständig vård och omsorg ens i ekonomiskt goda tider, är ett arv från den tiden.
Inför ännu en djup sysselsättningskris som enligt Konjunkturinstitutet kan pressa upp arbetslösheten till närmast ofattbara elva procent nästa år för att sedan mycket långsamt sjunka till sex procent först om sju år är välfärden, som vi känner den och som vi kämpat i decennier för att uppnå, hotad i sin själva kärna.
Men när andra länder, med Barack Obamas USA i spetsen, nu gör sitt yttersta för att stimulera ekonomin med riktade åtgärder inte minst inom vård, omsorg och utbildning slår den borgerliga regeringen till bromsarna. Kommuner, regioner och landsting lämnas i år åt sitt öde med blixtsnabbt krympande skatteintäkter, som redan tvingar dem att avskeda tusentals anställda på skolor, sjukhus och inom barn- och äldreomsorgen.
ökade statsbidrag kan inte fullt ut hejda krisen i välfärden, men kan mildra den. Om viljan finns. Men viljan saknas. Vi står inför en tragedi med innebörden att i just den stund Sverige mer än något annat behöver en regering som sätter jobben och välfärden först har vi i stället en regering som valt att låna till stora skattesänkningar till de redan välmående. Nu tiger den om det utanförskap som väntar hundratusentals människor. Nu tiger den om jobben. Nu är den tyst när kraven på att rädda kärnan i välfärden kommer från allt fler som ser att det blir de gamla, de lågavlönade, invandrarna och kvinnorna som förväntas betala en kris som andra framkallat under år av spekulation och våldsamt ökande inkomstklyftor.
Vi har inte råd att inte låta människor arbeta. Därför måste välfärden skyddas med att alldeles nödvändiga jobb i kommuner och i landstingen räddas av politiska beslut. Om inte det sker och sker nu blir domen hård över de ansvariga.
Jimmy Runesson
Ordf. LO-distriktet, Skåne

Skribent: Jimmy Runesson