Vänstergas mot högerbroms

KRÖNIKA. I det elaka spel som pågår om hur krisen ska bekämpas inom länderna och mellan länderna formas nu två politiska läger kring två skilda synsätt.

Det ena lägret, som vi för tydlighetens skull kan kalla bromsarna till höger, vill hålla hårt i pengarna när kraven på ekonomiska stimulanser för att till varje pris undvika massarbetslöshet och sociala skadeverkningar i välfärdens kärnverksamheter ökar i styrka.
Det andra, som vi starkt förenklat kan kalla gasarna till vänster, vill låta pengarna flöda för att rädda de jobb som kan räddas och samtidigt åtminstone mildra de ofta bestående skadorna på välfärden som följer på perioder av depression.

Bägge lägren är i stort sett överens om att de finansiella systemen som fått världsekonomin att gå i spinn måste saneras i grunden och sedan ställas under en helt ny typ av nationell och global kontroll. Exakt hur kontrollen ska se ut och i vilken takt finansmarknaderna ska återregleras av mer aktiva stater återstår att se. Här väntar sannolikt nya konflikter.
Men för dagen handlar det alltså om akut krishantering av den riktiga ekonomin, hur människor och företag ska överleva och om hur bördorna av krishanteringen ska fördelas.

Till det bromsande högerläger inom EU, som inte vill se fler stimulanser och som vägrar ställa sig bakom en gemensam europeisk krishantering har nu vår egen regering anslutit sig.
Lättnaden hos Fredrik Reinfeldt på plats i Bryssel går nästan att ta på när han får säga sånt som att ”kraften i den ekonomiska nedgången är så stor att det går inte att stå emot med statsfinansiella åtgärder”. Eller när han säger att ”ropet från vänster på att köra ner de offentliga statsfinanserna i diket är ohistoriskt och oklokt”.
Han har nämligen hört samma argument från konservativa kollegor i EU-kretsen, som nu väntar på att USA och Kina ska hjälpa dem genom att genomföra de stimulanser de själva inte vill göra.

Det är sant att gasarna till vänster är beredda att öka de statliga budgetunderskotten till nivåer som varit otänkbara under en normal och i tiden överskådlig lågkonjunktur. För att rädda jobb som är värda att rädda och som under alla förhållanden måste utföras därför att de antingen handlar om människors liv och hälsa eller om själva framtiden för samhällen som bygger sin tillväxt och välfärd på skola, utbildning och forskning. Men det har gjorts förr med stor framgång, i USA och Sverige på 1930-talet. Det görs i USA i dag.

Just här går skiljelinjen i den akuta frågan om mer pengar till kommuner och landsting. Ska skola, vård och äldreomsorg offras på budgetdisciplinens altare, dessutom av en regering som redan pytsat ut tiotals miljarder i bidrag och skattelättnader till dem som alltid landar på fötterna i de svåraste av kriser?
Eller ska välfärden och jobben högprioriteras nu till det ofrånkomliga priset av stegvis höjda skatter senare?
Det är bara att välja.

Tidigare publicerad i Skånska Dagbladet

Skribent: Håkan Hermansson