Jag var inne på Jysk i Simrishamn häromdan för att få tag i en ny bäddmadrass till gästrummet. På väg ut studsade jag till framför en skylt som berättade om företagets rättvisemärkta produkter.
Jysk säljer handdukar gjorda av rättvisemärkt bomull. Det är bra. Det innebär, stod det på skylten, att ”världens fattigaste bönder kan få rättvist betalt”.
Hur tänker de nu? tänkte jag. Får bönderna verkligen rättvist betalt? Lite mer betalt, ja, men rättvist?
Jag handlar allt oftare och allt mer rättvisemärkt. Det gör utsugningen mera uthärdlig och driver i alla fall på i rätt riktning. De fattigaste förblir fattigast men får ”rättvisa” löner. Allting är relativt. Relativast av allt är den helt fria marknaden.

Jysk är ett företag som gärna håller fram sin höga etiska standard. Jag läser på deras hemsida att de inte accepterar att änder och gäss plockas levande. De plockas alltså döda.
Hur var det nu han sa om kräftorna Salig Dumbom? ”Nej, ingen dör så grymt som dessa ty de dö levande”? Nåja, jag ska inte hyckla, jag åt ankbröst förra fredagen. Det är klart man ska ta vara på dunet.
Jysk är också emot barnarbete och vill, för att rädda de hotade regnskogarna, som de skriver, ”anstränga sig för att endast köpa FSC-certifierade trädgårdsmöbler”. Man måste vara glad för att de just ”anstränger sig”. Kan man begära mer på en svåröverskådlig global marknad?

I den nya gränsöverskridande marknadsekonomin har vi alltmer tvingats förlita oss på konsumentmakten. Man får försöka välja bort de onyttiga, orättvisa, miljö- och klimatfarliga produkterna och de, mot djuren, plågsamma metoderna.
Politiken har abdikerat eller trängts bort och facket är förbjudet eller tillplattat. återstår ofta att använda sin valfrihet och att försöka hålla koll på märkningen. Det är inte få märken och certifieringsorganisationer man måste hålla reda på.
Någon säker metod är det inte. För någon vecka sedan läste jag i en artikel att ”allt från vatten till talk” säljs med falsk etikett. Fuskvaror blandas med äkta. Frukt och grönsaker som besprutats med otillåtna bekämpningsmedel smugglas från Kina till Europa av ukrainsk maffia.

Konsumentmakten sitter i högsätet i valfrihetens rike. Men vill konsumenterna sitta där? Det är tveksamt. Det finns studier som Livsmedelsverket har och som visar att vi helst vill slippa välja. Ja, i onödan alltså.
Vi vill att politikerna, företagen och facket ska ha fixat problemen vid källan så att säga. Produkter som är dåliga ska inte nå marknaden. Konsumenterna har ju så mycket annat att tänka på och att välja mellan, PPM-fonder och leverantörer av digitala signaler till exempel. Så varför måste de också hålla koll på om det de köper är livsfarligt eller orättvist?

Det är ganska lätt att inse att politiken inte kan klara allt, utan måste ta hjälp av konsumenterna, när det gäller produkter som köps och säljs och skickas kors och tvärs över hela världen.
Politiken retirerar också där det är fullständigt onödigt. Valfrihetsmodeller ersätter i rask takt den svenska modellen också inom skola, vård och omsorg. Investmentbolag, vinstintressen och reklam gör sitt intåg. 2009 kräver Socialdemokraterna certifiering av vårdföretag för att hjälpa oss orientera på den nya välfärdsmarknaden.
I framtiden kan politiker, högeralliansen i Region Skåne gör det redan, bemöta medborgarnas kritik med att: ”Vi handlar bara upp; prata med leverantören”… eller…”Jaha, men du har ju själv fått välja”.
Själva affärsidén är inte vårdval för medborgarna. Det är bara en kuliss. Alltihop är just en affärsidé. De nya investmentbolagsägda skol- och vårdföretagen skickar redan vinsterna till skatteparadisen.

Stockholm leder den här utvecklingen. Där svämmar sedan länge skolreklamen över.
Hur mycket kostar den, undrar jag var gång jag stöter på den? Hur många lärartimmar försvann med den reklamskylten?
Förra hösten försökte Stockholms kommuns egna skolor sälja sig med hjälp av en krokodil. Jag begrep aldrig hur PR-byrån tänkt.
Häromdan såg jag reklam för Nacka Gymnasium som lät så här: ”Eleverna på Nacka gymnasium ger sina lärare bästa betyg: Ett glödande engagemang som ger ett skinande resultat”. Det är så nära skurpulverreklam man kan komma. Välj sedan skola om du kan.
Mama Mia är ett stort vårdföretag. I tunnelbanereklamen är budskapet att här finns ”allt under ett tak… mödravård, barnhälsovård, ultraljud”… och… ”Shop”.
Shoppa hälsa! Det är framtidens melodi. Men kolla märkningen så att det är rättvist.

Snart är det äldrevårdens tur på bred front. Då ska ni få se på grötreklam. Här finns stora pengar att tjäna. Det blir många käcka slogans som vänder sig till riktigt gamla, multisjuka och dementa.
Du hänger väl med till den nya välfärdens förlovade land? Rättvisemärkt är det inte, det kan jag lova.

Skribent: Röde Orm