OPINION. över 6 000 personer protesterade i lördags mot Israels övergrepp på Gazas befolkning. De trotsade Malmövädret och lät sig inte avskräckas av pressens förhandsrykten om attentat, kravaller och israeliska säkerhetsvakter. Det måste beskrivas som en framgång. Liksom att man redan på förhand tvingat fram det kloka beslutet att spela Davis Cupmatcherna utan publik.
Det solidariska Skåne visade sitt ansikte inför världen. Inte bara var nordiska medier på plats, utan också tyska, franska, de stora nyhetsbyråerna och Al Jazeera.
Visserligen hade arrangörerna hoppats på dubbla antalet deltagare. Men det gör arrangörer alltid, som pepping.

Tyvärr överskuggades i medievärlden denna massmanifestation snabbt av en mindre grupp personer ur det svarta blocket, som angrep polisen och förstörde ett par polisbilar under 15-20 minuter. Ingen person skadades allvarligt.
Direkt våld i politiskt syfte är idag tabu i Sverige, ja så till den milda grad bannlyst i den offentliga debatten att skadegörelse har börjat räknas som ”våld”. Varje direkt våldshandling får därför ett ohyggligt genomslag, särskilt om den fångas på bild.
Gatukrig, skrev Expressen med sedvanlig känsla för nyanser. TV visade bilder på hur polisbilar angreps med gatsten. På radion kunde vi höra att ”demonstrationen urartat”.
Det är detta som kommer att prägla allmänhetens bild av händelserna.
Man kan gnälla på sådana journalistiska prioriteringar, eller rena överdrifter. Men så fungerar den mediala teatern.
Därför är det viktigt att minnas att en kraftfull protestmarsch faktiskt genomfördes, oavsett vad som sedan skrivs.

Att oprovocerat angripa polisen och därigenom sätta tusentals människor i en fredlig demonstration i fara är hänsynslöst och oaccaptabelt.
Polisen verkar lyckligtvis ha insett att den nya särskilda polistaktiken, som går ut på att undvika att trappa upp spända situationer, faktiskt fungerar. även om man i strid med denna taktik också hade hästar och hundar på plats, vilket alltid är hotfullt, så är det nog denna insikt vi kan tacka för att skärmytslingen inte utvecklades till allvarliga kravaller.
Att ta till våld är också politisk dårskap, eftersom vi får en diskussion som inte handlar om övergreppen i Gaza, eller den svenska Mellanösternpolitiken, utan om stenkastning i Malmö.
Allt kan förbli som det är. Det är precis vad högern vill ha, här hemma, och i Israel.
Antagligen leder den här typen av sammanstötningar också till att många skräms från att delta i framtida protester.
Då har man skadat den sak man säger sig slåss för, på både kort och lång sikt.

Arrangörerna gjorde vad som kan förväntas för att undvika konfrontation. Man uttalade på förhand protesternas fredliga karaktär, ställde upp hundra demonstrationsvakter och när bråket började uppmanade man till lugn från scenen samtidigt som en mänsklig kedja ska ha bildats för att skydda demonstrationen.
I efterhand kan kraven förstås alltid ställas högre. Men de kommentatorer som nu kräver att ”våldsbenägna” personer eller grupper ska utestängas på förhand får gärna förklara hur det skulle gå till i praktiken, i en offentlig demonstration där en av poängerna är att vem som helst kan delta.

Skribent: Petter Larsson