KRÖNIKA. Riksdagen hindrar regeringen att regera. Det skriver statsvetarprofessorn Tommy Möller och hans forskarkollega Magnus Erlandsson i en rapport som är ställd till Globaliseringsrådet men som publiceras i Dagens Nyheter. Det ställs för många, och – får man anta – för dumma frågor av riksdagsledamöterna som därigenom tvingar statsråden att stå i kammarens talarstol i stället för att regera. Intressant att notera är att samma dag som detta publiceras får näringsministern beröm på ledarplats för att hon så klart sagt ifrån att regeringen inte alls ska regera – på sin höjd reagera – när Saab hotas av konkurs.

Möller och Erlandsson föreslår nu att riksdagsledamöternas rätt att ställa frågor ska begränsas. Jag måste medge att jag skräms av förslaget. En obegränsad rätt för riksdagsledamoten att ställa frågor till ansvariga ministrar är en förutsättning för att han eller hon ska kunna företräda medborgarna som granskare av makten. Att en sådan rätt kan bidra till minskad effektivitet är dock sant. I Sverige är idealet numera Gärna debatt, men först ett rejält beslut, som tidigare statsrådet Ingemar Eliasson uttryckt saken.

Men man behöver inte sätta munkorg på riksdagsledamöterna för att minska deras frågande. Det räcker med att regeringen visar riksdagen respekt. Idag tillkännages ett regeringsförslag praktiskt taget aldrig först för den instans som har att behandla förslaget, nämligen riksdagen. Det presenteras i stället på den sida i Dagens Nyheter som borde kallas Anslagstavlan i stället för DN Debatt (där förekommer ju aldrig någon form av debatt). De riksdagsledamöter som inte godtar att utgöra ett regeringens transportkompani tvingas då väcka frågor i riksdagen för att få möjlighet att fullgöra sitt uppdrag.

önskan om ökad effektivitet i beslutsfattandet leder uppenbarligen till krav på lydnad hos riksdagen. Det är då ingen tillfällighet att Ulf Adelsohn i en artikel på samma sida i DN bara två dagar innan Möller och Erlandsson kommer till tals går till frontalangrepp mot förra finansborgarrådet Kristina Axén Olin som han ser som en svikare, när hon har kritiska synpunkter på det politiska arbetsklimatet. Politik kräver lojalitet lyder rubriken för hans inlägg.

Det nysovjetiska tänkandet breder ut sig.

Skribent: Bengt Göransson