De centrifugala krafterna i Europa ökar i styrka. De fyra rörligheterna och stabilitetspakten verkade underbara i solsken. Men nu är det storm och mörker.

Jättestrejk i Frankrike. Då vill Sarkozy ta hem franska företag från Tjeckien. Då protesterar brittiska arbetare mot import av arbetskraft utifrån – i samma land där till för helt nyligen hundratusentals polacker och ukrainare bidrog till den brittiska välfärden. Men det var då det, nu är det andra tider och gästarbetarna ses med oblida ögon. Och i Sydeuropa som hårt pressas av de snabbt stigande kostnaderna för statsskulden och den låsta valutan stiger oron. Allt större oro i de baltiska länderna som ovist låst sin valuta till euron. Arbetslösheten ökar rekordsnabbt över allt. EU kommissionen låtsas som om de gamla reglerna gäller.

De styrande är oroliga. Utbyggnaden av övervakning, kontroll och polisstyrkor sker i snabb takt. Allt vad medborgarna säger på email eller telefon kan avlyssnas och registreras. Polisen skaffar sig alltmer sofistikerade vapen för att hantera tredskande folkmassor. Alltfler institutioner i samhället omringas av säkerhetsvakter från bolag som snart kanske tillhör de enda verkligt lönsamma. Regeringar och parlament blir alltmer ointagliga för allmänheten. När EU ministrarna träffas omges de av polisarméer, en symbol så god som någon för hur det står till i Europa.
Allt motiveras med oron för terrorister men i bakhuvudet, aldrig utsagt givetvis, finns också tanken att all denna övervakning och kontroll och polisiär beredskap nog kan vara bra att ha om befolkningarna inte längre gillar läget. Säkrast att hålla ögonen på personer med opålitliga åsikter. Man kan aldrig veta. Bäst att gardera sig.

Det sägs alltid när någon ny frihetskränkande övervakning införs att vi riskerar ett övervakningssamhälle. Men vi är ju redan där Det är mycket mer omfattande än vad Stasi kund drömma om. Nu handlar det om hur det kommer att ut nyttjas. Och där finns det all anledning att vara orolig.

Carl Tham

Skribent: Carl Tham