Begrav kärnkraften!

Förespråkarna säger att kärnkraften är både ren, ofarlig och billig. Detta kan man enbart påstå ifall man tror att anrikat uran växer på träd.Uran bryts i länder som Australien, Kazakstan, Uzbekistan, Namibia, Niger, Sydafrika, Gabon, USA, Kanada, Tjeckien och Ryssland. Uranet finns i tunna strängar i marken och beroende på bergart så urlakas det antingen med saltsyra eller natriumkarbonat. Därefter får det sedimenteras i stora dammar till ”Yellowcake” som är råvaran i anrikningsprocessen.
Att anrika 15 gram uran ger genomsnittligt upphov till 200 kg radioaktivt gruvavfall och dessutom upp till 450 kg koldioxidutsläpp. Den svenska årsförbrukningen är 250 ton anrikat uran. Detta medför 4 000 000 ton (4 miljoner ton) radioaktivt gruvavfall och 7 miljoner ton koldioxidutsläpp. Varje år! Fast inte hos oss!
Med gruvavfall avses här enbart radioaktiva malmrester (40-50 miljoner becquerel/ton) som också kräver slutförvaring och alltså inte allt berg som sprängs bort innan malmen friläggs. Till detta kommer dubbla volymen förorenat processvatten samt utsläpp av en lång rad kemikalier och tungmetaller till den omgivande naturen. Stora landområden berövas allt liv för en oöverskådlig framtid.
Gruvarbetarna klagar över att det känns som om ”det kryper innanför skinnet” när strålningen är hög och undersökningar som gjorts i USA, Australien, Tjeckien och Kanada visar på en markant ökning av missfall i närområdena. Forskarna talar om stora cancerkluster runt brytningsområdena. Jag tror inte att förhållandena är bättre i Uzbekistan, Niger eller Gabon.
I Sverige har vi goda fyndigheter av uran. Men varje gång något företag ansöker om prospektering så mobiliserar lokalbefolkningen och berörda kommunpolitiker gör allt för att stoppa företagen. Varför? Svaret är enkelt. Det finns inte någon teknik i världen som gör att vi kan bryta uran säkert och utan stora miljökonsekvenser.
Vi i Sverige är inte beredda att ta riskerna med brytning och då ska vi inte använda oss av kärnkraft. Istället sker en omfattande miljöförstöring genom uranbrytningen i andra delar av världen och alltför många människor blir sjuka och dör årligen. Och en svensk brytning som fullt ut bär sina kostnader skulle med all tydlighet visa att kärnkraften varken är miljövänlig, klimatneutral eller ens kostnadseffektiv.
Jag har här enbart fokuserat på det som är en realitet idag och helt bortsett ifrån att diskutera sannolikheter om den mänskliga faktorn, terrorister eller naturkatastrofer eller om frågan hur vi kan garantera en mångtusenårig slutförvaring.
Att påstå att kärnkraft är rent och ofarligt att detsamma som att man är beredd att gå över lik för att slippa förändra sin livsstil. Vi borde veta bättre och vi har råd och möjligheter att ta beslut som vi kan stå för. Begrav kärnkraften och satsa på förnyelsebar och hållbar energi!

Skribent: Ulrika Tollgren