KONSTNÄRER MED STÖRD SJÄLVBILD SKADAR VÅR KULTUR

INSÄNDARE. Vad vore livet utan vår kulturs konstnärliga yttringar? Det vet alla. Själv älskar jag ”ärlig” konst där konstnären tjänar konsten och inte tvärtom. Namnet på Orphei Drängar (OD) har en underbar attityd.
Men så finns det en sjuk sida i konstnärsvärden, den narcissistiska.
Narcissismens främsta kännetecken är att den drabbade har en grandios känsla av att vara en betydande person, t ex överdriver talanger och framgångar, förväntar sig att bli behandlad som höjd över mängden utan att genom sina gärningar gjort sig förtjänt av det. (Titta vidare i ordboken om narcissism, detta är intressant i många sammanhang när det gäller maktbildning). Narcissisten tycker att allt den gjort är genegalt just för att denne har skapat det.
Nimis (latin för mycket, till övermått) och liknande t.ex. konsteleven Anna Odells tilltag ser jag som ett sjukdomssymptom eftersom dom anser sig vara gudabenådade övermänniskor som står utanför lagen. Men vad är sjukdom? Vad skulle denne Lars Vilks tycka om han fick graffitikonst på sitt hus eller sin bil? Det hade kanske blivit en del av hans ”konst”. Tungan är vår farligaste kroppsdel, det är ordlekarna som är konsten. Exempelvis så kan åsnekonst höjas till skyarna av ”experter”.
Jag inbillar mig inte att narcissisterna skall lyssna, dom fungerar inte så, men vi måste använda svensk lag och inte låta dem tro att konst och konstnärer är heliga objekt, det gör dem inte friskare. Jag är trött på att dessa vettvillingar tillåts driva med allmänheten, vad dom gör privat angår mig inte. Den som förnedrar andra förnedrar ofta sig själv. Förnedring och översitteri har tyvärr blivit en konstart, fulheten triumferar och förstör vår kultur. Konst bör bygga upp, inte förstöra. Läs gärna Pierre Bourdieus texter om kultursociologi och maktbildning.
Bengt Johansson.

Skribent: Bengt Johansson