KRÖNIKA. Vi har kunnat följa nomineringskarusellen hos kristdemokraterna. Lennart Sacrédeus stöttes ut, och därom ska inte utomstående uttala sig. Låt kd leva med sina egna bekymmer.

Historien får mig emellertid att plocka fram ett klipp jag sparat. Det kommer från Mora Tidning den 14 oktober för elva år sedan, då Sacrédeus just misslyckats med kryssa sig in i riksdagen. Då sa han så här:

”Parallellt med detta sörjer Lennart Sacrédeus just nu i bokstavlig mening det faktum att han inte kom in i riksdagen, trots att han satsade allt i personvalskampanjen och fick många kryss, men inte tillräckligt många.
Detta har gjort honom så ledsen att han faller i gråt när han berättar om drömmarna, som gick i kras.
– Det känns som att förlora en anhörig att inte komma in i riksdagen, snyftade Lennart Sacrédeus i går kväll. Jag är nog mer en riksdagspolitiker än jag är kommunpolitiker. I stället för att diskutera hur olika hus i kommunen ska se ut, hade jag velat kämpa med mina hjärtefrågor familjepolitik, företagsfrågor, glesbygdsfrågor och Dalarna i riksdagen, där jag tror att jag blivit en talför person.
– Min personlighet är ju sådan att folk skulle ha lagt märke till mig i riksdagen. Efter 12 år i kommunalpolitiken och i kristdemokraternas partistyrelse, kände jag mig mentalt rustad att bli riksdagsman, säger Lennart Sacrédeus, som försöker finna tröst i den personliga bedrövelsen.
– Jag tror på Guds finger i det hela och en djupare mening och jag kommer inte att lägga av med kommunalpolitiken, även om jag inte skulle bli kommunalråd.”

Kommer han att också denna gång hänvisa till Guds finger, eller är det Göran Hägglund som ett slags Satans ombud som bär skulden?

Skribent: Bengt Göransson