NYHETER & REPORTAGE. Arbetsförmedlingen, var god dröj. Det är i praktiken det budskap nyanmälda arbetslösa möts av i Malmö idag. Här finns inga utbildningsplatser, inga starta eget-bidrag, inga praktikplatser.

–Det vi kan göra är att hjälpa dem skriva en cv, om de nu inte kan det. Och så upprättar vi en handlingsplan. Fast i den står det i praktiken bara en sak: sök jobb, säger en arbetsförmedlare.

Bakgrunden är de kraftiga nedskärningarna, som är en direkt följd av den borgerliga regeringens prioriteringar. I statsbudgeten 2006 rensade regeringen ut en lång rad stödjande insatser, till exempel datortek, utbildningsvikariat och akademikerjobb. Man räknade med att omkring 60 000 färre personer om året skulle få tillgång till arbetsmarknadsprogram än tidigare. Jobb istället för åtgärder, var mottot. Arbetslinjen skulle återupprättas.
Anna menar att det i vissa fall blivit precis tvärtom. Arbetsförmedlingen har fått sämre möjligheter att stödja de arbetslösa.

Måste byta ort för att få a-kassa
Om det till exempel kommer en lastbilschaufför med yrkeskunskap från utlandet, eller en före detta sjuksköterska, som jobbat några år som chef och därför tappat kontakten med sitt yrke, så kanske allt de behöver är några månaders praktik. Men eftersom de inte varit arbetslösa tillräckligt länge, tvingas de vänta. Ett helt år för den som är över 25, och tre månader för den som är yngre. Under tiden, säger reglerna, är de tvungna att byta yrke och bostadsort, för att till varje pris få ett jobb. Trots att det kanske råder brist på sjuksköterskor på hemorten.
Hon tycker att sådant borde vara en fråga för handläggarna. Det finns de som behöver vissa åtgärder dag ett. Andra kan vänta. Men handläggarna får inte längre göra den bedömningen. De har berövats sina verktyg.
–Eller ta sjukskrivna eller funktionshindrade. Om de inte får stöd, så kan de ju inte arbeta. Arbetslinjen bryts.

Ingen tid för de arbetssökande
Nedskärningarna har också inneburit att arbetsförmedlingen i Malmö idag är underbemannad, anser Anna. Det ger mindre tid för varje arbetssökande, vilket krockar med de mål som handläggarna måste uppfylla. Till exempel ska man upprätta en handlingsplan inom 20 dagar. Tanken är att det ska göras tillsammans med den som söker jobb.
– Men om jag skulle sitta en timme med var och en och faktiskt försöka förstå vad hans eller hennes problem är, så skulle jag ha sju nya i kö. Det innebär att folk blir kvar i systemet längre än nödvändigt. Det är oerhört frustrerande, inte minst i en stad som Malmö, där många står långt från arbetsmarknaden och där vi vet att vi skulle kunna hjälpa dem med ganska enkla åtgärder.
Ett annat exempel är målet att 40 procent av de arbetssökande ska ha jobb inom 90 dagar. Det uppfylls ganska bra. På pappret. Men om man får en anställning, till exempel som tidningsbud, några timmar i veckan, så räknas det som att man har arbete.
– Då blir det viktigare att få in den personen i rätt kategori, än att egentligen lösa problemen. Det ger rätt statistik.

Tror regeringen vill privatisera
Anna misstänker att det finns ett övergripande politiskt projekt bakom nedskärningarna.
Arbetsförmedlingen uppfattas som en socialdemokratiskt dominerad organisation, fylld – i alla fall i den äldre generationen – av före detta fackliga ombudsmän. Den kulturen måste knäckas.
–Helst hade regeringen kanske velat lägga ner eller privatisera oss. Deras problem är att vi är för effektiva. Vi har bättre resultat än de privata alternativen.

Petter Larsson
/Efter Arbetet

FOTNOT: Anna heter egentligen något annat.

Skribent: Petter Larsson