Jakten på de sjuka

OPINION. Från den 1 januari börjar köerna till arbetsförmedlingen antagligen växa med tiotusentals människor. Inte på grund av lågkonjunkturen eller bankkrisen, utan som resultat av en simpel politisk reform.
Då slår nämligen de nya sjukskrivningsreglerna igenom. Den som är sjuk mer än sex månader tvingas byta yrke.
I januari har de sex månaderna gått för dem som var sjukskrivna när lagen infördes den 1 juli. Den som nu, i teorin, skulle kunna ta ett jobb ­– vilket som helst och var som helst – mister sin sjukpenning. Personen är förstås fortfarande anställd på sin gamla arbetsplats, men om hon eller han är för sjuk för att jobba, är risken stor att han eller hon köps ut, pressas att säga upp sig, eller i värsta fall sägs upp.
Med tanke på att det ofta handlar om människor som inte är högvilt på arbetsmarknaden och att det inte direkt dräller av lediga jobb nu i lågkonjunkturen, är risken stor att arbetsförmedlingar och socialkontor kommer att svämma över av människor, som kanske egentligen borde vara sjukskrivna.

Detta är, oroväckande nog, inget enstaka sadistiskt påhitt från någon vildhjärna på Rosenbad. Reformen passar väl in i regeringspolitikens mönster.
Moderaternas omgörning till de nya moderaterna byggde på att hetsa de skötsamma mot de kostsamma, oss som jobbar mot dem som inte jobbar: arbetslösa, sjuka, bidragstagare. Nu ska de sättas i rörelse.
Utbudspolitik kallas det på ekonomspråk. Eller hungriga vargar jagar bäst.
Med nya regelverk och sänkta ersättningar piskas nya grupper att tävla om jobben.
Det drabbar inte bara de sjuka, som tvingas ta konsekvenserna av omständigheter de i själva verket bär mycket lite ansvar för.
Också vi som har jobb är objekt i detta gigantiska disciplineringsprojekt. De arbetslösa och sjuka får funktionen av avskräckande exempel i omvandlingen av oss från jobbiga, välfärdstörstande medborgare till foglig, billig arbetskraft.
För om det riktigt svider att vara arbetslös och sjuk, så måste också vi passa oss innan vi gnäller på löner och villkor. Så skapas en låglönesektor, fylld av kuschade vargar.

Ur Efter Arbetet nr 4

Skribent: Petter Larsson