KRÖNIKA. Det hade kallats till manifestation på Mynttorget i Stockholm. Affischer, annonser, SMS och telefonkedjor manade oss att komma dit och visa vårt stöd för den svenska modellen.

Och, eftersom Byggettan var den drivande kraften bakom detta, för att sätta en blåslampa i ändan på den socialdemokratiska riksdagsgruppen, inför det kommande beslutet om att ratificera Lissabonfördraget – mot LO-kongressens beslut och mot en rätt högljudd opinion inom partiet.

Regnet öste ner, allt fler angav allt mer märkliga skäl för att slippa komma. Själv
var jag redan dyngsur efter dagens jobb, men duschade, satte mig torr och fin på tunnelbanan och blev sedan dyngsur igen på Mynttorget. Sånt får man ta. Det var hyfsad uppslutning ändå – det var ju ett viktigt ämne!

Men så snart det hela satte igång visade det sig att återigen hade partiapparaten shanghajat hela evenemanget. Här skulle inte talas Lissabonfördrag – här skulle skällas på Reinfeldt. Och det gjorde Wanja Lundby-Wedin med besked. Hon är duktig på det, och det hon sa var både klokt och riktigt. Men det var ju inte det vi hade kommit dit för att höra.

Allt fler blev alltmer irriterade, och arga, Allt fler suckade uppgivet och gick helt enkelt därifrån. Det var tur att det var svart utanför fackelskenet, annars hade det synts rätt tydligt när förbannade medlemmar lämnade mötet. För den som tvivlar
kan jag lämna namn på flera socialdemokrater som faktiskt gick därifrån.
Ska jag skriva det igen? DET VAR INTE DET VI KOMMIT DIT FöR ATT HöRA!

I den sista skälvande sekunden när vi hade en aning av möjlighet att kanske, kanske påverka en riksdagsledamot till – så väljer vår egen LO-ordförande att vara ett lydigt redskap för partiledningen (där hon i och för sig ingår). Jag är medveten om att hon har en annan åsikt i frågan, men vanlig politisk anständighet hade varit att i varje fall med några meningar beröra Lissabonfördraget, och den oro som många faktiskt känner. Några av de mest inbitna sossar jag känner var så arga att de knappt kunde prata – själv blev jag bara mer och mer bedrövad.

Jag har fortfarande inte fått svar på den fråga jag ställt säkert femtio gånger – hur kan det komma sig att Lissabonfördraget skulle vara så jättebra för svensk fackföreningsrörelse, när samtidigt SAF (Svenskt Näringsliv) tycker att det är jättebra för dem? Hittills har jag inte fått något annat svar än att Lissabon-fördraget i varje fall är bättre än Nicefördraget, men det är ju inte mycket till tröst.

Vi hade en möjlighet att villkora vår ratificering – att få ett undantag som skyddar den svenska modellen. Det spelkortet kommer nu att vara förbrukat utan att ha gjort nån nytta. Det är fruktansvärt klumpigt, och det kommer att vara till enorm nackdel i det kommande EU-valet.

Wanja Lundby-Wedin tyckte hon blev häcklad när det började muttras i publiken. Vad trodde hon då? Att vi skulle vara tysta när vi blir snuvade på konfekten. Och
inte är vi vare sig trottoarkommunister eller EU-motståndare.

Vår stridbare ordförande i Byggettan Johan Lindholm, som kallat till mötet med följande text Visa din solidaritet som ambassadör. Därför välkomnar jag dig till Manifestation för den svenska arbetsmarknadsmodellen släpptes inte upp till mikrofonen. Det ryktas om att han stoppades. Om det är sant är det för bedrövligt och måste få konsekvenser. För debatten fortsätter – den kommer INTE vara avslutad när den socialdemokratiska riksdagsgruppen på torsdag lydigt ska följa regeringen. Den kommer att återkomma och återkomma.

Per Wirtén uppmanar i Dagens Arena socialdemokraterna att vänta med beslutet,
i EfterArbetet säger gräsrötter samma sak. I Kommunalarbetaren intervjuas den svenska domaren i EU-domstolen Pernilla Lindh – som f ö visar upp en stilenlig arrogans i intervjun – om sin syn på Lavalmålet. Hon, som verkligen borde veta, gör en helt annan analys av situationen än de som nu påstår att Lissabon-fördraget skulle stärka löntagarna. Att hon sedan verkar mer än lovligt vidrig
är en helt annan sak.

Jag ser inte framför mig ett socialdemokratiskt parti som kommer gå stärkt ur EU-valet. Efter tisdagskvällens fiasko ser jag mer framför mig ett valresultat kring 20-22% och en massiv väljarflykt. Det blir svårt att resa sig från den till 2010…

Calle Fridén

Skribent: Calle Fridén