Byggandet dyker. Vad gör regeringen?

DEBATT. En av de främsta pelarna inom den smått anarkistiska modell för samhällsekonomi som vi kallar för nyliberalism handlar om boendet. På alla möjliga plan skär sig den nyliberala tanken med den solidariska, både när det handlar om ägandeform, hyror och hur det ska byggas.
Nu slår finanskrisen mot bostadsbyggandet. Professor Stellan Lundström tror på en halvering av redan modesta nivåer, det enda som kommer att färdigställas är det som är för långt gånget. Var det vad Mats Odell hade i åtanke när man drog undan de statliga subventionerna till byggande av hyresrätter? Vi minns de s k. Odellplattorna.

Det finns mycket man kan dra ner på i dyrtider – bilar, båtar, elektronik, äta ute etc – men en sak är säker: folk behöver bostäder att flytta till vare sig det är depression eller inte. Själv förälder ser jag med fasa på möjligheten att ha barnen hemma tills de fyller trettio. Jag vet att det förekommer, men det betyder ju inte att det är bra.

Jag hoppas att den här nyheten inte försvinner i det stora flödet, för det här är allvarligt. Det finns ingen bransch som i sin tur genererar så mycket arbetstillfällen och kommers som just byggbranschen, och när luften går ur den går det inte långsamt. Vi ska inte heller bortse från att en lågkonjunktur slår hårt mot byggnadsarbetarkåren. I förra stora svepet försvann flera generationer byggjobbare, vilket gör att pensionsavgångarna nu är mycket kännbara.

Ungdomar behöver bostäder. överhuvudtaget behöver det alltid byggas för att
inte marknaden ska kollapsa totalt, och då räcker det inte med skrytbyggen, bostadsrätter, villor och radhus. Ungdomar som flyttar hemifrån idag kommer inte acceptera att behöva slänga upp enochenhalv miljon för sin första lägenhet – de vill göra annat med sitt liv, och det låter ju som en paradox att frihetens försvarare – liberalerna – är de som kommer att tvinga kidzen att avstå från resor, jobbhoppande och pröva-på-boende. Allt detta som generationer före dem har fått njuta av.

Bostaden är en social rättighet och ska ses som sådan. Inte en kapitalvara som ska generera vinst hela tiden. I ett modernt samhälle behövs en aktiv bostadspolitik, och att som regeringen skjuta ansvaret över enbart på de stora byggjättarna är ohyggligt naivt. Förr om åren har de kommunala bostadsbolagen – det vi kallar allmännyttan – alltid kunnat vara en räddningsplanka, men med nuvarande politiska ledning är det tveksamt om de är något att hålla i handen.
Då ska man också vara medveten om att allmännyttan en gång i världen skapades just för att de privata värdarna inte såg någon anledning att bygga bort bostadsbristen. Tvärtom – ett bristfälligt utbud höjde ju värdet på deras egna hyreshus, och tog bort valfriheten för hyresgästen.

Det är möjligt att det kommer att igångsättas en del ROT-jobb – miljonprogrammet behöver det akut! – men det löser inte det nationalekonomiska fiasko som ett havererat nybyggande innebär.

Calle Fridén

Skribent: Calle Fridén