Skrik, stenar och ledarsidor

KORT SAGT. I en inspirerat associativ artikel försöker en av Expressens ledarskribenter, som heter Sakine Madon, binda ihop Ulrike Meinhof, Reclaim The Streets och AFA med några vänsterskribenter och med det Europeiska sociala forumet. Riktigt vad hon vill ha sagt är oklart, men tanken verkar vara att om man skriver en massa namn i samma artikel så hör de liksom ihop och besmittar varandra.
Jag är själv föremål för Madons intresse genom en artikel jag skrev i Aftonbladet för ett år sedan. Madon skriver: ”Han (dvs jag) skriver vidare: ”Men Madon lanserar också en kålsuparteori som inte gör skillnad på att kämpa för eller mot rasism och där högerns och vänsterns våld är av samma kaliber.”
Den meningen säger egentligen allt. Larssons poäng är alltså att hans kamrater ju slåss för ett ”gott syfte”. Därmed ska deras våld inte kritiserats.”

Problemet är att den meningen faktiskt inte säger allt. Man måste nog läsa nästa mening i min artikel också för att förstå varför jag tycker det är ett problem att vänstervåldet ägnas oerhört mycket mer medialt intresse än högervåldet. Stycket i sin helhet lyder. ”Men Madon lanserar också en kålsuparteori som inte gör skillnad på att kämpa för eller mot rasism och där högerns och vänsterns våld är av samma kaliber. Enligt Säpo (2005) står dock Vit Makt-anhängare för fyra- fem gånger fler fall av grov misshandel, misshandel och ofredande/hot per år än de autonoma grupperna. Högervåldet måste därför tas på större allvar – inte, som idag, mindre.”

”Skrik och stenar är usla argument”, är rubriken på Madons artikel.
Visst. Men ledarsidor är inte alltid nåt vidare de heller.

Skribent: Petter Larsson