Ministern ljuger om ESF

OPINION. ”Och här hemma, där det ibland sägs råda konsensus kring frihandelns värde, samlades nyligen 15 000 globaliseringsmotståndare i Malmö. De protesterade under paroller som ”Fight globalized capitalism” och ”vi är fler än ni tror och vi har vapen”. Det hela urartade som bekant i stenkastning, upplopp och skadegörelse.”
Så sa handelsminister Ewa Björling (m) vid ett seminarium om handel i riksdagen den 1 oktober inför ett 40-tal riksdagsledamöter och företrädare från enskilda organisationer.
Hon syftar på det Europeiska sociala forumet (ESF). För mig som jobbat ideellt med att arrangera ESF och därför tycker mig ha en ganska bra bild av vad som skedde i Malmö är det häpnadsväckande påståenden av det slag som annars mest brukar framföras av upphetsade bloggare.

Björling låter ogenerat de 15 000 som deltog i en fredlig demonstration få skulden för den begränsade skadegörelse ett 20-tal personer stod för en halvtimme under en helt separat gatufest som arrangerades, inte av ESF, utan av Reclaim the Streets. Hur demonstrationen på lördagen kunde ”urarta” i skadegörelse på fredagen, är en gåta.
För att få det att låta värre än det var använder hon också ordet upplopp på ett, ska vi säga, kreativt sätt, eftersom inga sammanstötningar med polisen förekom. Dessutom buntar hon ihop cirka 800 organisationer under etiketten globaliseringsmotståndare. Därmed baktalar hon bland annat stora delar av världens historiskt kanske mest frihandelsvänliga fackföreningsrörelse. I ESF:s arrangörsförening ingår både LO och TCO, liksom fackförbund som Lärarförbundet, Vårdförbundet, Transport och Kommunal.

Det är ett bra exempel på hur kampen om historieskrivningen börjar nästan direkt när något händer. Björling paketerar om valda delar av en sensationslysten – men vanligtvis hyggligt korrekt i sak – medierapportering huller om buller och pumpar ut den igen i ett nytt sammanhang. Nu ligger talet på regeringens hemsida. Jag antar att det kommer att hamna i arkiv av olika slag och det faktum att det är en minister som uttalat sig, rent av i riksdagen, ger det ett slags legitimitet som källa.

Jag vill ju ogärna tro att Björling cyniskt tog chansen att ösa ur sig vad hon visste var falska påståenden i syfte att svartmåla sina meningsmotståndare. Och då borde förklaringen vara okunnighet. Det är i så fall märkligt. Inte bara för att Björling har ett delansvar för svensk globaliseringspolitik och därför borde kunna något lite om den största globaliseringsdiskussionen som hållits i Sverige, utan också eftersom det hade räckt att ta del av valfri större dagstidning – Dagens Nyheters ledarsida undantagen – för att få en bättre bild.

Skribent: Petter Larsson