KRÖNIKA. FN varnar nu för att 17 miljoner människor kommer att behöva direkt humanitärt bistånd på Afrikas horn. Höjda matpriser, höjda bränslekostnader och svår torka i ett område där krig pågår har fått de olika FN-organen att begära mera pengar. FN:s chef för humanitära frågor, John Holmes, säger att vi nu är inne i ett kritiskt läge – och om inget görs nu, så kan vi nog räkna med att behöva se tv-bilder på svältande barn, precis som i början av 80-talet.
Etiopien som numera är indraget i det somaliska inbördeskriget har en väldigt svår vinter framför sig. Den hårda torkan plus den stora flyktingströmmen från kriget i Somalia har gjort att den oftast väldigt arroganta och självsäkra Etiopiska statsapparat nu börjat vädja om mer hjälp.
Kriget i Somalia är och har varit det stora problemet i denna region i snart 20 år. Skulle man få lite ordning på Somalia, så tror jag sådana kritiska humanitära lägen inte skulle existera här.
Givetvis skulle det finnas fattiga barn och kvinnor som behöver hjälp – men att 17 miljoner människor behöver direkt bistånd i ett område med otroliga naturresurser som olja, gas och uran är ren galenskap.

Det internationella samfundet måste satsa mer på hela denna kokande region – med mer pengar mera diplomati och framför allt måste man ställa högre krav på alla dessa politiska ledare i hela regionen.
Framförallt måste man ställa kravet att hjälporganisationerna får åka in i de krisdrabbade områdena. Speciellt i Etiopien är detta ett problem.
Men det handlar också om att kräva bättre redovisningar av vart biståndet går, och om att de olika aktörerna måste förmås att respektera yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter.

Jag tror i det sammanhanget att kritiken SIDA fått den sista tiden är väl befogad.
Nästan allt svensk bistånd till Somalia går via FN:s utvecklingsorgan UNDP, som är ett av FN:s mest korrupta organ. Sedan går pengarna till olika projekt och program, som olika konsulter lagt fram för Somalia.
Pengar går också till den somaliska regeringen som ska använd dem löner och resor till olika möten med EU och FN. Det handlar om otroliga kostnader för flyg och hotell i Nairobi och i Djibouti, där fredssamtal ofta hålls.
Blir det något framsteg då genom alla dessa möten som snart pågått i 20 år?
Mycket har hänt under alla dess år – men tyvärr inga större framsteg. Tack och lov har EU med Sverige i spetsen nu börjat satsa på denna region de senaste åren – och faktiskt börjat ställa krav.
Jag vet att jag nog aldrig själv kommer att få uppleva ett fredligt och utvecklat Afrikas horn – men arbetet måste börja nu om vi vill att någon någonsin ska kunna få göra det.

Skribent: Ahmed Nur Khaire