KORT SAGT. Den 4 maj i år skickade jag följande brev till moderaternas partisekreterare Per Schlingmann:

”En tidningsnotis från slutet av mars i fjol kommer under mina ögon när jag går igenom gamla papper. Det berättar om Maith Lindgård som utsågs till årets arbetare i fjol. Jag ska erkänna att jag sparade det som en påminnelse om en svunnen tid, när entusiastiska kommunister berättade om liknande utnämningar i Sovjetunionen. Att den som utsågs dock var värdig att ses som en svensk Arbetets hjälte fanns det inget skäl att ifrågasätta.

Men hur jag än letar, kan jag inte se vem som tilldelats hederstiteln årets arbetare detta år. är utnämningen uppskjuten eller är jag en usel googlare?”

Jag klagar inte över uteblivet svar. Först trodde jag att Schlingmann helt enkelt struntade i e-brev – så som många stora män gör, när de hållit sina tal om den nya mediateknikens demokratiska funktion, att öppna för samtal människa mot människa – men nu har jag dragit slutsatsen att Schlingmann tror att jag är som Jan Björklund, dvs en faktafuskare och att frågan inte var allvarligt menad.

Bengt Göransson

Skribent: Bengt Göransson