För Sverige i krigen

OPINION. Idag avskaffar riksdagen brevhemligheten. Det sker för att vi ska skyddas mot hot som nästan inte finns.
Om inte en handfull borgerliga riksdagsledamöter bryter mot partilinjen och röstar nej får nu försvarets radioanstalt rätt att avlyssna all epost, teletrafik, sms och fax som passerar ut och in över Sveriges gränser.

Att avlyssningen – i själva verket en socialdemokratisk originalidé – innebär omfattande intrång i privatlivet och därmed är en inskränkning av Europakonventionen och svensk grundlag råder ingen tvekan om. Det fastslog redan lagrådet i sin kommentar.
Och ska man bryta grundlagsskydd, ja då krävs det tunga skäl.
Sådana anser regeringen att det finns, framförallt att skydda oss mot terrorism. ”Hoten är”, skriver man, ”ofta gränsöverskridande, asymmetriska, ickemilitära och utgår inte sällan från icke-statliga aktörer.”
Dessutom, men det skriver man inte ut, sitter ju staten sitter med en superutrustad radioanstalt, som ägnat decennier åt att lyssna på sovjetisk radiotrafik. Eftersom den inte har så mycket att göra när de ryska invasionsplanerna nu lagts på is, måste man hitta på nya jobb åt den.

Medborgarnas rätt att kommunicera utan statlig insyn ska alltså offras för att de ska kunna skyddas mot bomber i tunnelbanan.
Det låter ju i och för sig inte orimligt. Om det nu hade funnits något hot.
Läser man Europols årliga terroristrapporter står det helt klart att det överväldigande terrorhotet i Europa kommer från separatistiska grupper inom de egna länderna. Av 583 genomförda, avslöjade eller misslyckade terrorangrepp år 2007 stod separatister för 532, nästan alla utfördes av baskiska och korsikanska grupper i Spanien och Frankrike. Den terrorism som det vanligtvis talas om, den islamistiska, stod för fyra fall.
Självklart KAN utländska grupper genomföra terrordåd också här.
I teorin. I praktiken händer det nästan aldrig. Säkerhetspolisens pressinformation minns inte riktigt när det kan ha skett senast. Men visst, RAF ockuperade ju den västtyska ambassaden. Det var 1975. Och det var inte heller, strängt talat, riktat mot Sverige, utan mot den tyska staten.
Tack vare en historia av återhållsam utrikespolitik är ju Sverige ingen måltavla. Ja, det skulle väl vara om någon förväxlade oss med danskarna, då. Det är därför svårt att se att terrorhotet idag skulle stå i någon som helst rimlig proportion till de rättigheter vi ger upp. 


Men kanske imorgon?
Svenska soldater deltar redan i strider i Afghanistan. Och hade folkpartiledaren Jan Björklund (fp) fått som han ville hösten 2002 hade Sverige varit med i anfallet på Irak. Moderaterna och folkpartiet anser att Sverige bör gå med i Nato. EU:s internationella insatsstyrkor – där svenska soldater ingår – kan sättas in utan FN-mandat.
Om denna iver att delta i utländska krigsäventyr får genomslag, ökar så klart också hotet mot Sverige.
Kanske är det så idéerna om ökad övervakning ska förstås: som ett sätt att redan nu skydda landet mot ett hot som en mer krigisk utrikespolitik riskerar att skapa.
I så fall borde lösningen vara enkel: låt USA sköta sina krig utan svensk assistans – och rör inte min epost.

Artikeln tidigare publicerad i Helsingborgs Dagblad

Skribent: Petter Larsson