Högkonjunkturen stampade fram ett sysselsättningslyft. Lågkonjunkturen som så sakta börjar avteckna sig vid horisonten skrivs redan ut i färre jobb och lägre tillväxt. Snart prövas den borgerliga jobbpolitiken på allvar.

Det kan bli ett obehagligt uppvaknande för både anställda, de som mister jobben och för företagen, inte minst småföretagen. Regeringen kan på kort sikt inte göra mycket åt stigande oljepriser och kan inte ensam lastas för den inflation som nu tar fart och för risken att ännu högre räntor dämpar tillväxten.

Men den här regeringen lyftes in på löftet att skapa helt nya förutsättningar för jobb och företagande. En dryg miljon människor i ”utanförskap” skulle ut i jobb eller aktiveras på annat sätt. Småföretagen skulle få hittills okända möjligheter att anställa och utvidga. Det skulle vara kul och lönsamt att driva företag.

Men vad regeringen i huvudsak har ägnat sig åt är att sänka skatter. För folk i normala inkomstlägen har skattesänkningarna redan ätits upp av ökade a-kasseavgifter, dyrare fackligt medlemskap, höjda matpriser och oavbrutna bensinprishöjningar. Mer kommer med ökad inflation och höjda kostnader för boendet. Skattesänkningarna har inte varit samordnade med någon som helst jobbpolitik. Pengar har framför allt skyfflats över till höginkomsttagare, som också är de som i första hand utnyttjat den enda riktade jobbinsatsen, avdraget för hushållsnära tjänster som lett till en försumbar höjning av antalet arbeten i en typisk låglönesektor.

Samtidigt har företagen skrikit efter rätt utbildad arbetskraft. Den visade sig inte finnas på plats när småföretagen ville expandera och exportföretagen skulle fylla sina luckor i personalplanen. Det verbala gullandet med entreprenören och den lille företagaren, ständigt exekverat av en pratsjuk Maud Olofsson, visade sig under högkonjunkturen som strax är förbi dölja två tomma händer. Vad hjälper det företagaren om han inte snabbt kan få den arbetslöse kompetenshöjd till den uppgift han vill ha utförd?

Arbetsförmedlingen, det nya AMS, kan han inte länge vända sig till. De sysslar inte längre med sådant. Det tidigare viktigaste instrumentet för att hjälpa arbetssökande och företag att hitta varandra i en högkonjunktur har inte fungerat den här gången.
Om regeringen kom till dukat bord när det gällde jobben och sysselsättningen hösten 2006 så håller den nu på att duka bordet för en opposition som tar jobb och företagande på verkligt allvar.

Socialdemokraterna, som i måndags höll sitt jobbtoppmöte, verkar ta chansen. Företagandet trivs bäst i en samhällsmiljö där de många har köpkraft i högkonjunktur och inte drabbas av privatekonomisk kris vid arbetslöshet och lågkonjunktur. Fungerande trygghetssystem är därför bra för sysselsättningen i både privat och offentlig sektor.

Kan dessutom en rödgrön regering efter 2010 förse företagen med rätt arbetskraft och föra en vettig dialog med småföretagarna utan att svika den grundläggande lojaliteten med deras anställda så har åtminstone jag inga problem med den nya framtoningen.
Uppgiften är i själva verket mycket tacksam. Vi har hittills inte avhört några applådåskor för den nuvarande politiken från landets småföretagare. Där gror besvikelse över misslyckade skatteutspel och mycket annat.

Det räcker inte med att vara allmänt fackföreningsfientlig och kultförklara dem, som tillsammans med sina anställda ska skapa de nya jobben. För närvarande blir dessa jobb allt färre och regeringens misslyckade näringspolitik desto mer synlig.

Publicerad i Skånska dagbladet den 13 maj 2008

Skribent: Håkan Hermansson