KRÖNIKA. För lite järnväg att frakta dagens och morgondagens gods på. För lite spårbunden trafik i och kring de större städerna som lider av trafikinfarkter. Sverige skriker efter investeringar i infrastruktur, men nu ska statliga miljarder gå till ombyggda JAS-plan.

Den lätt bisarra JAS-Gripenaffären med Norge är i sak inte värd att slösa många bokstäver på. Norge är med i Nato och lär i slutändan välja ett USA-byggt plan, något annat vore smått sensationellt. Men rubrikerna kring projektet har ändå visst symboliskt intresse.

Ytterligare miljardsatsningar på ombyggda JAS-plan har mig veterligen aldrig funnits med på kartan när försvarspolitikerna och ÖB försökt lotsa sig fram till vad försvaret ska göra i framtiden och med vad. De har haft fullt upp med att stoppa pengar i svarta hål och samtidigt formulera en uppgift för försvarsmakten som både svenska folket och omvärlden kan förstå.

Den förståelsen har det varit si och så med under senare år. Ibland har det verkat som om Sverige borde försvaras i Afghanistan eller Tchad med små, högspecialiserade styrkor medan hemmaförsvaret ska förbereda sig för, ja vaddå?
Personalflykt, förbandsnedläggningar, inställda övningar och en tjatig Natodebatt som totalt saknar förankring hos vanliga svenskar har länge fungerat som substitut för en någorlunda målinriktad försvarsplanering.

Det möjligen nya är att en borgerlig regering använder försvaret som budgetregulator och har byggt ett mentalt dike mellan sig och landets ÖB. Han förstår inte vad regeringen gör och regeringen verkar inte bry sig om vad han anser om att till exempel att få ett lass gökungar i form av miljardslukande stridsplan i ny kostym kastade i knäet under brinnande kostnadskris.

Men jag är mindre bekymrad över försvaret och mer oroad över synen på statliga investeringar. I Sverige är de gravt eftersatta när det gäller infrastruktur, inte minst inom transportsektorn. Sverige har länge byggt mindre väg och järnväg än jämförda 15 länder i en rapport från det europeiska byggforskningsinstitutet Euroconstruct som publicerades förra året.
Behoven av både underhåll och nybyggnation av bostäder är stora. Det finns nu kommuner i landet som inte kan få eftertraktad arbetskraft för att det saknas hyresbostäder.

Omställningen inom energisektorn med satsningar på sol- och vindkraft hämmas möjligen av de kärnkraftslobbyister som i en avlägsen framtid vill se statliga miljarder indirekt plöjas ner i en gammal och farlig energiproduktion. Men omställningen skulle ta fart om satsningarna görs nu och sker parallellt med kloka och samordnade investeringar på transportområdet, framför allt järnvägen.

Staten har en nyckelroll i detta framtidsbygge, också när det gäller bostadsbyggandet ute i kommunerna som kan stimuleras av regelverk och lånemöjligheter som inte finns idag. Men regeringen har valt att satsa på det privata överflödet genom överflyttning av pengar från den offentliga sektorn. Också pengar som kunde och borde ha gått till investeringar och nödvändigt underhåll. Skattesänkningarna fungerar just så.

Vänsterpartiet föreslog igår en statlig investeringsbudget, som hålls isär från välfärdssektorn. Det är en väg att gå. Nödvändiga kostnader för investeringar i ekonomisk tillväxt kan då fördelas över generationerna.
Men för dagen diskuteras inte detta utan i stället nya friska miljarder till stridsflygplan som ingen kan motivera begripligt och som ÖB inte vill ha. Det är politik när den är som sämst.

Publicerad i Skånska Dagbladet den 29 april 2008

Skribent: Håkan Hermansson