NYHETER OCH REPORTAGE. Lavalfallet angår inte bara Sverige, utan hela EU. Europafacket ETUC, som representerar 60 miljoner löntagare från 36 länder, har reagerat hårt på utfallet i EU-domstolen. Man kräver nu att EU så fort som möjligt antar en ”social progressive clause”, en social klausul, som ska hindra att Lavalfallet blir praxis på Europas arbetsmarknad. Däremot vill man inte röra Lissabonavtalet.
ETUC:s generalsekreterare John Monks förklarar hur man tänker.

Betyder det faktum att ni föreslår en social klausul att ni inte tycker att Lissabonavtalet ger ett tillräckligt skydd mot nya Lavalfall?

Nej, vi stödjer Lissabonavtalet så som det är. Vi tycker det är ett bra avtal, som på vissa sätt är användbart för fackföreningar och löntagare. Det är ett steg framåt. Vi vill inte avbryta ratifieringsprocessen. Fem medlemsstater har redan godkänt det. Vi är inte ute efter att öppna Lissabonavtalet. Det vi vill ha är ett tillägg, en social klausul, med så hög juridisk status som möjligt. Den ska understryka att grundläggande rättigheter är viktigare än den inre marknadens fyra friheter.

Men betyder inte det att Lissabonavtalet så som det är inte är tillräckligt bra? Att det kan vara bra på andra sätt, men inte när det gäller det här?

Vi arbetar från där vi är idag. Lissabonavtalet är klart och mer eller mindre slutfört. Efter att det första förslaget till konstitution röstades bort av fransmännen och holländarna så har enorma ansträngningar gjorts för att komma fram till Lissabonavtalet. Det finns inte en chans att det kommer att öppnas för förhandlingar igen, inte av 27 regeringar, varav fem redan godkänt det. Därför utgår vi ifrån nuläget, från det faktum att vi vill att avtalet ska gå igenom. Om vi skulle öppna en del av det på nytt, skulle andra vilja öppna andra delar. Då skulle hela avtalet kunna falla samman. Det vill vi inte. Vi vill ha igenom Lissabonavtalet OCH vi vill ha en kompletterande social klausul.

Det finns de som föreslår att med syfte att få till en sådan social klausul, så borde man hota med att inte godkänna det Lissabonavtalet.

Det är inte ETUC:s syn. Jag förstår det synsättet. Det är inte bara i Sverige detta har uttryckts, utan också på andra håll. Men det är inte den åsikt som majoriteten inom ETUC har.
Majoritetsåsikten är den jag uttryckt, att vi vill att Lissabonavtalet går igenom och att vi vill kompletterande åtgärder.

Men just för att få igenom dessa kompletterande åtgärder, så kunde man ju hota med att vägra godkänna Lissabonavtalet.

Även om det förstås återstår att se, så tror jag inte vi skulle vinna något stöd. Jag tror att det skulle mötas av ett samstämmigt nej från alla de 27 länderna. De kommer aldrig att vilja öppna Lissabonavtalet för omförhandling.

Men det handlar inte om att man skulle omförhandla Lissabonavtalet, utan om att tvinga fram den här sociala klausulen ni vill ha.

Jag ska tala klarspråk. Vi gör inte vårt stöd för Lissabonavtalet avhängigt av den sociala klausulen. Vi gör inte det ena beroende av det andra. Jag tror inte ett hot vore det bästa sättet att vinna stöd för den sociala klausulen.

Och om ni tog en sådan fajt, skulle ni riskera att stå där i slutändan utan vare sig Lissabonavtal eller social klausul.

Jag vill inte gå in på det. Vi har en hård strid nu för att får till stånd den sociala klausulen. Jag tror inte vi gör den striden enklare genom att hota med att inte stödja Lissabonavtalet. Tvärtom tror jag den skulle bli svårare.

Hur snabbt tror du en social klausul kan vara på plats?

Vi tar det steg för steg. Jag tror att den stora frågan blir hur vi ska kunna få maximal juridisk kraft i en sådan klausul. Ska den vara ett tilläggsprotokoll till Lissabonavtalet, och så vidare? Det är den sortens frågor vi studerar nu.

Men du tror att något skulle kunna vara på plats inom några månader?

Jag vill inte använda någon tidtabell alls. Jag vet inte vad ”något” betyder än, men jag vill hellre ha något substantiellt om sex månader än något bräckligt nästa vecka.

Du har sagt att fackföreningar runt om Europa är djupt oroade av Lavalfallet och att vi riskerar en protektionistisk reaktion. Vad menar du med en protektionistisk reaktion?

Fackföreningarna har accepterat den inre marknaden. Men om Lavaldomen inte rättas till av de europeiska myndigheterna, så tror jag folk kommer att vara mycket mindre villiga att acceptera den gemensamma marknaden och alltings fria rörlighet. Om folk kommer och jobbar under sämre villkor och sådant. Då tror jag fackföreningarna blir protektionistiska i den meningen att de, i alla fall i vissa länder, kommer att ropa efter starkare begränsningar av den inre marknaden än hittills.

Vore det en berättigad reaktion?

Ja, vi kan inte acceptera fri rörligt baserad på de sämsta villkoren, där de dåliga villkoren hela tiden undergräver de goda villkoren. Man kan inte bygga Europa på en sådan grundval. Jag är mycket pro-europeisk, men jag vill ha ett Europa byggt på goda villkor, inte på de sämsta.

Råder det delade meningar mellan fackföreningar från forna västeuropa och forna österuropa om detta?

Jag tror inte det. Det är klart att det finns skillnader mellan, låt säga, lettiska intressen och svenska intressen i Lavalfallet, men i huvudsak tycker jag vi har hanterat skillnaderna. Alla har kommit överens om att arbetare från ett land inte ska kunna användas för att undergräva villkoren i ett annat land.
Om man är en ny medlemsstat, så har man ju samma dispyter med folk som kommer in från Ukraina, Ryssland, eller Moldavien. Så de förstår principen att migrantarbetare självklart är välkomna, vilket är vår åsikt – vi gillar den svenska linjen att inte sätta upp övergångsregler mot de arbetare från de nya medlemsstaterna. Men vi vill att migrantarbetarna anpassar sig till de villkor som gäller i landet de reser till. Det är den gamla principen om att när man är i Rom ska man göra som romarna gör – och inte som man gör i Lettland.

Ur Efterarbetet 1 2008

Skribent: Petter Larsson