Bråttom, bråttom!

KULTUR. Allt är politik, kultur är politik. För att förstå politik måste man förstå maktens fördelning säger författarinnan Nawal El Saadawi till Katarina Lind i nya numret av tidskriften Mana. Det skulle kunna stå som en devis för själva tidskriften. Vare sig det handlar om svensk asylhantering eller de hala begreppen anti-semitism och ondska är det makten och vanmakten som Mana fokuserar.
En ton av andfådd angelägenhet har alltid varit tidskriftens kännetecken, och den delvis nya redaktionen utgör på den punkten ingen skillnad. Manas värld är fortfarande stor och tiden knapp, och det är en välgörande kontrast till den tillbakalutade stil som media-Sverige i övrigt odlar.

Samtidigt har tidskriften blivit bild- och färgrikare med luftigare layout. Snyggt, men grafisk snygghet kostar. I utrymme. Jag har alltid gillat den där känslan av bråttom-bråttom och viktigt-viktigt som Mana utstrålar, och som återspeglats i kompakt bruksprosa och tematisk spretighet. Men när 18 artiklar, fyra intervjuer, recensions- och bildmaterial ska armbågas på knappa 70 sidor blir det andtrutet och för mycket rapportskriveri. Leandro Schclarek Mulinaris text om Bolivia hade till exempel gärna fått växa sig längre, liksom intervjun med El Saadawi.

Möjligen är det talande att de artiklar jag gillar bäst med ett undantag återfinns utanför numrets tema som är ondska. Valet av tema rimmar väl med Manas proklamerat höga svansföring, men ondska är och förblir ett otäckt litet ord som öppnar upp mot metafysiska tassemarker där också den mest jordbundna materialist kan gå vilse. Det gör nu inte Manas skribenter, även om temablocket svajar betänkligt. Från Jorge Capeláns fotnotskrävande utredning av banden mellan Timbroeliten och latinamerikansk höger med blodbesudlad historia, till Tiina Rosenbergs ofärdiga köksbordsfundering om gott och ont. Å andra sidan står Thord Silverbarks miniessä om ondskebegreppets användbarhet stadigt, och Anton Hansens text om afroamerikansk fattigdomshistoria är ännu en text som gärna hade fått bli längre.

I ledaren beskriver sig Mana som en tidning på kanten. Och med en kantighet som ingen layoutkur i världen kan råda bot på, skulle jag vilja tillägga. Att strömlinjeforma sig för att minska motståndet är ingenting för Mana. Och det är bra.

Skribent: MOA MATTHIS