KRÖNIKA. Det är lätt att stödja vårdstrejken som nu går in på sitt andra dygn. Alla tycker att de duktiga sjuksyrrorna ska ha högre lön och upprörs när de läser hur lite de faktiskt tjänar, trots all sin utbildning och trots att de utför ett så viktigt jobb. Till och med Moderata ungdomsförbundet är ute och säger att de är för strejken.

Frågan är hur man egentligen ska förklara kvinnors låga löner. Alla är överens om att lönediskriminering inte ska förekomma. Men sen försvinner diskussionen i långa argumentationer om hur det egentligen står till och så börjar bortförklaringarna. Hur många procent under männens lön ligger kvinnornas egentligen? Vilka siffror är relevanta? Det förs fram argument både om att kvinnor har lägre utbildning (vilket inte är sant) och att allt är den långa föräldraledighetens fel. Men få politiska förslag fokuseras på hur man egentligen ska göra för att utplåna löneorättvisorna. En delning av föräldraförsäkringen förstås – men just nu är det tyst i den frågan, och inte heller kommer den att åtgärda det problem att kvinnodominerade yrken har så mycket lägre löner generellt.

Samhället värderar kvinnors arbete lägre. Kvinnor värderar sig själva lägre. Jag har just bevittnat en mig närstående man gå in i en löneförhandling med ett utgångsbud som jag aldrig skulle vågat ta i min mun. Det gick inte vägen, men han fick ändå en löneförhöjning med 4000 kronor. Vårdförbundets strejk visar att de har självförtroende, men mer behövs. Frågan är om samhället visar sig vilja ha en lösning på den värdediskriminering det faktiskt är att de är felbetalda.

MUF:s lösning på sjuksköterskornas låga löner, vilket framgår av deras pressmeddelande, är fler arbetsgivare. Privatiseringar löser som vanligt allt.
Frågan är hur lönen då kan bli högre för alla?
Mer differentierad, visst, men för att kunna betala det stora kollektivet av kvinnor i vården behövs stålar som måste komma från skattepengar. Och det behövs prioriteringar av politiker i såväl kommun som landsting – och riksdagen kan säkert hjälpa till även om det just i detta fall är de andra politiska nivåerna som är direkt ansvariga i och med att de också är arbetsgivare.
Samtidigt heter det från annat håll att det är omöjligt att gå till val på högre skatt. Trots att det alltså finns ett folkligt stöd för att både de som assisterar vid operation och de som tar hand om våra gamla ska få högre lön. Visst förstår väljarna det sambandet, det måste väl vara något annat som ligger bakom?

Som Sveriges största politiska parti och med tydlig ambition att företräda de lågavlönade i samhället borde socialdemokraterna på allvar sätta sig ner och se vad man kan göra för att lösa den här frågan. Det finns projekt som är steg i rätt riktning. I Nynäshamn utanför Stockholms försöker s och fp erbjuda fler kommunanställda heltid genom personalpool och rotation mellan flera arbetsplatser. I Dalarna har socialdemokraterna och Kommunal ett avtal om att alla nya anställningar ska göras på heltid. Ett massivt stöd till Vårdförbundets strejk, och någon typ av handlingsplan med åtgärder i detta slag, behövs även nationellt.

Skribent: Hanna Finmo