KRÖNIKA. Någon har sagt att om den politiska vänsterns blinda fläck är den där socialistiska stater inskränker demokratin för jämlikhetens skull (Kuba) så är högerns blinda fläck den där man kan acceptera inskränkningar i demokratin för kapitalismens skull (Chile, Kina).

Lars Leijonborg skriver i sin globaliseringsbok, ”Global utmaning – så blir också Sverige vinnare”, om de flitiga små kineserna som bygger det nya landet, de nya skyskraporna och de snabba bilvägarna, uppenbarligen med en stor blind fläck för det pris människor får betala för tillväxten. I högerns ögon är demokratin intet utan tillväxten och tillväxten är, om inte idag så på lite sikt, alltid en garant för framtida demokrati. När den internationella OS-kommittén tog beslutet om att förlägga OS 2008 i Kina tystades de inledande sporadiska protesterna snabbt med att denna internationella ynnest skulle sätta fart på Kinas demokratiseringsprocess. Vänta bara, så får ni snart se.. Så blev dock inte fallet – men investeringsprognoserna sköt i höjden.

Med de många nypopulära uppropen om OS-bojkott gör sig denna blinda fläck, hos både höger och vänster, återigen påmind. Hur många högerpolitiker har krävt ekonomisk bojkott av världens största antidemokratiska kapitalistiska ekonomi under de senaste åren. Svar: kan inte komma på någon? Hur många högerpolitiker kräver nu OS-bojkott när de mänskliga rättigheterna kränks av samma diktatur? Svar: många! Det är uppenbarligen mycket lättare att leva med att kapitalet kränker de mänskliga rättigheterna än att politiken gör det. Sedvanlig högerlogik.

För vänstern verkar dock tyvärr diagnosen vara i stort sett densamma. Frustrationen över situationen i Kina får sin pysventil i klagomål över repressalierna mot de mänskliga rättigheterna, men ingen egentlig kritik riktas mot det som upprätthåller de kinesiska myndigheternas makt över befolkningen – den diktatoriska kapitalismen. Arbetaruppror, fackliga protester, miljövänners aktioner, politiska föreningars kritik, frispråkiga bloggare – de slås alla våldsamt ned av den regim som värnar ekonomin över annat, men röner marginell uppmärksamhet internationellt. Kapitalet hotar man inte – det handlar man med. Politiken däremot, ska spela enligt reglerna för vett och etikett.

Utan att förringa de illåd som den kinesiska regimen utsatt de tibetanska protestanterna för, måste man ändå erkänna att orsakerna för kraven på OS-bojkott som är så vanliga i dagarna känns något otillräckliga. När politiken kränker människans rättigheter enar sig vänster och höger i ett unisont ”Aldrig mer!”. När ekonomin gör detsamma stammar vänstern fram ett blygt ”det är väl inte idealt, precis”. Högerns blinda fläck har blivit också vänsterns.

Läser i morgonens tidning att Lars Ohly än en gång fått göra avbön från stöd till socialistdiktaturer. Vänsterledaren har tydligen uttalat sig om att Venezuela demokratiseras under Chavez medan Sverige avdemokratiseras under Reinfeldt. Hur står det till med vänsterpartiets demokratiuppfattning?, undrar ledarskribenten morgonpiggt. På andra sidan jorden verkar en roffarekonomi fritt, medan dess politiker tar diplomatiska smällar för överträdelser av de mänskliga rättigheterna. Hur står det till med högerns demokratiuppfattning?, undrar jag. Och vart tog vänstern vägen? Är det ok att politiken blir kanonmat för att skydda ekonomin?

Kajsa Borgnäs

Skribent: Kajsa Borgnäs