Utbyggd välfärd slår skattesänkningar

Nio av tio svenskar avstår mer än gärna från sänkt skatt om kvaliteten i sjukvården, omsorgen om de gamla, skolan och barnomsorgen därigenom blir högre. Åtta av tio är beredda att betala högre skatt för bättre sjukvård åt alla.

Tydligare än så här kan knappast skillnaden i prioriteringar mellan befolkningen och sittande regering belysas. Och detta folkets ja till höga och till och med höjda skatter för en högkvalitativ välfärd för alla blir extra intressant för att det inte går att upptäcka några dramatiska skillnader mellan ålders- och socialgrupper eller ens mellan oppositionens och regeringspartiernas väljare.

Till exempel kan 81 procent av de borgerliga väljarna tänka sig höjd skatt för att få bättre service och kvalitet inom sjukvården och 78 procent går med på skattehöjningar för att rusta upp äldreomsorgen.
Siffrorna är hämtade ur rapporten ”Svenska folket om finansiering av välfärden” som beställts av det numera borgerligt ledda Sveriges kommuner och landsting (SKL).

Den bygger på intervjuer med 1 026 personer utförda i februari i år av det hyggligt välrenommerade opinionsinstitutet Synovate och rekommenderas alla med intresse för demokrati – och samhällsfrågor.

Undersökningen bekräftar ett massivt folkligt stöd över blockgränserna för en välfärdspolitik som omfattar alla och därför finansieras gemensamt över skatten. Stödet gäller inte bara vård av gamla och sjuka. Till exempel kan 79 procent tänka sig att betala högre skatt för att stärka kvaliteten i skolan för alla. Nyckelmeningen här är ”för alla”. Frågan handlar inte om vad du själv kan tänka dig att betala för att dina egna barn ska få en bättre skola utan vad du är beredd att göra för att alla barn i Sverige ska få en skola av hög kvalitet.

Resultatet bör egentligen inte förvåna någon. Möjligen att stödet för den gemensamma skattefinansierade välfärden och efterfrågan på mer och bättre sådan är så brett förankrad. När skattesänkningar ställs mot gemensam välfärd så vinner den senare.
Det här kommer inte att hindra borgerliga politiker och skattefientliga lobbyorganisationer från att driva kravet på sänkta skatter som de alltid har gjort. Som ett brev på posten återkom igår kravet från sjutton ledande moderata kommunalpolitiker att slopa värnskatten, det vill säga den extraskatt som betalas på månadsinkomster över 42 000 kronor, före valet. De hänvisar till en stark opinion för kravet. Var och en kan själv bedöma var denna opinion finns och hur den motiverar sig. Men den har inget att göra med opinionen hos svenska folket, inklusive en majoritet av de moderata väljarna.

Jag ser två problem i ljuset av den här undersökningen. Det första handlar om demokrati. Om en majoritet av de egna väljarna föredrar kvalitet i hela välfärden framför sänkta skatter, borde inte de borgerliga partierna sluta låtsas om att de har mandat för den skattesänkningspolitik som nu skadar den gemensamma välfärden i rader av kommuner och landsting?

Det andra problemet handlar om begreppet kvalitet. Och här riktar jag mig till oppositionspartierna, som i god tid före nästa val måste konkretisera sambandet mellan pengar, personal och effektiv organisation av välfärden och just kvalitet av det slag människor efterfrågar. Valuta för skattepengarna,således.

Det är inte höga skatter i sig som efterfrågas utan höga och till och med höjda skatter för att tillmötesgå ökade krav på välfärden – märk väl till alla, inte bara de som har pengar att ”egenfinansiera” de efterfrågade tjänsterna.

Publicerad i Skånska dagbladet den 9 april 2008

Skribent: Håkan Hermansson