EG-domstolen är nu i full färd att rasera allt tal om att EU ska slå vakt om de arbetande människornas intressen i medlemsländerna. De må sedan vara anställda eller småföretagare.

Lavaldomen före jul blev en chock för svenska arbetare och tjänstemän, i första hand men inte enbart i byggindustrin. Domstolen slog fast att ett utländskt företag på uppdrag i annat EU-land inte behöver rätta sig efter det landets avtal om löner och andra villkor utan kunde nöja sig med att betala minimilöner – även i Sverige där vi inte känner till det begreppet.

En följd av domen som det sällan talas om är att svenska företag ska räkna med att få betala högre löner, inklusive försäkringar och andra bättre villkor man kommit överens om med sina anställda, än det konkurrerande utländska företaget.
Detta sätt att snedvrida konkurrens mellan företag, i praktiken lönediskriminera utländska arbetare och därigenom pressa ner lönenivåerna i land efter land är i EG-domstolens slutna juridiska värld nödvändigt för att främja fri rörlighet.

För att ingen ska behöva missförstå logiken i EG-domstolens dråpslag mot den svenska arbetsmarknadsmodell, som vi varit naiva nog att tro att vi skulle få behålla vid EU-inträdet, så fälldes alltså i torsdags ännu en dom – den här gången riktad mot den tyska delstaten Niedersachsen.
Här skulle det byggas ett nytt fängelse. Men den tyska byggfirman tog in en polsk underentrepenör med egna, polska arbetare som visade sig få mindre än hälften i lön än sina tyska kollegor. Delstaten utgick från att det lokala kollektivavtalet för offentliga uppdrag, som har något bättre villkor än det nationella kollektivavtalet, skulle tillämpas. Då drogs Niedersachsen till sist inför EG-domstolen, som nu gett företaget rätt.

Utan att fastna i de juridiska vindlingarna kring de här fallen, som inte är avgjorda innan de nationella domstolarna – i Sveriges fall arbetsdomstolen – sagt sitt är ändå följande glasklart:
EG-domstolen godkänner löne- och villkorskonkurrens, det vill säga social dumping i EU. Domstolen underkänner samtidigt delstaters, landstings och kommuners rätt, fastställd i tidigare EU-direktiv, att förhindra att skattepengar betalas ut till företag som dumpar löner och andra villkor genom att ställa krav på att de villkor som gäller på orten ska gälla alla. Det var på den här punkten Niedersachsens folkvalda politiker fick på käften.

De här domarna är möjligen korrekta om företagens fria rörlighet är den enda dogm som perukstockarna i Luxemburg har att utgå ifrån och att alla andra direktiv, politiska uttalanden, demokratiskt fattade beslut och fria avtalsöverenskommelser på nationell nivå inom EU är underordnade denna dogm.
Men att just denna dogm är allenarådande har hittills ingen upplyst medborgarna om. Minns talet om den sociala dimensionen, medborgarnas Europa och allt vad det kan heta när festtalen hålls. De här domarna formar sig till en katastrof för EU, som är dömt att bli en maktlös koloss på nyliberala lerfötter om djungelns lag får ersätta mänskliga och sociala rättigheter på en gränslös europeisk arbetsmarknad.
Och jag är rädd att de svar på utmaningarna från EG-domstolen som hittills kommit från socialdemokratin och LO inte lever upp till förväntningarna. När bryts EG-domstolens diktatoriska makt, vem ska göra det och hur ska det gå till?

För övrigt noterar jag att regeringen genomfört en klassisk politisk utrensning i arbetsförmedlingens ledning, men saknar modet att nämna saken vid dess rätta namn.

Publicerad i Skånska dagbladet den 5 april 2008

Skribent: Håkan Hermansson