DEBATT. Sydsvenskans Per T Ohlsson diskuterar i sin KRÖNIKA den 23 mars de tänkbara skälen till den kritik som riktats inom arbetarrörelsen mot bland annat Vaxholmsdomen och dess konsekvenser. Detta genmäle har först erbjudits Sydsvenskans debattsida där det dock inte kunnat beredas plats.

Per T Ohlsson bemöter vårt debattinlägg i Dagens Nyheter den 3 mars, där vi krävde att Sverige skulle ställa som villkor för att ratificera Lissabonfördraget att de frågetecken som domen reser när det gäller möjligheterna att förhindra lönedumpning och försvara svensk arbetsmarknadsmodell, rätas ut. Det är f ö en linje som allt fler nu ansluter sig till. Svend Auken, s-ordförande i danska Folketingets EU-udvalg, ställde härförleden samma krav när det gäller Danmark.

Per T Ohlsson menade att vår artikel byggde på ”en präktig självmotsägelse”, eftersom vi hävdade att domen var svårtydd, samtidigt som vi slog fast att den är ”ett solklart exempel på att EG-domstolen lägger sig i för mycket”.

Här gör Ohlsson emellertid sig skyldig till citatförvanskning. Visst skrev vi att domen är svårtydd, men när det gällde vad som var solklart, så uttryckte vi det exakt såhär: ”Vaxholmsmålet är ett solklart exempel på ett område – konflikträtten – där EG-domstolen lagt sig i på ett sätt som ingen på den socialdemokratiska ja-sidan hade väntat sig.”

Någon präktig självmotsägelse lär det ju inte vara att hävda att domen är svårtydd och att den samtidigt är ett exempel på att domstolen lägger sig i sådant som vi socialdemokrater inte förväntat oss.

KRÖNIKAn har annars två huvudbudskap. Det ena är att påståendet att domen är ett hot mot den svenska modellen är ”en rejäl överdrift”. Det andra är att den växande kritiken inom arbetarrörelsen i själva verket motiveras av en rädsla för att Sverigedemokraterna ska vinna mark bland löntagarna.

När det gäller det sistnämnda så är det bara ännu ett trist exempel på hur Europadebatten alltför ofta förs. Per T Ohlsson är fortfarande fast i den gamla ja- och nejkonflikten, och alla som andas ifrågasättande till EU-beslut ska misstänkliggöras och pådyvlas dunkla motiv. Genom att försöka koppla oss till grumliga nationalistiska strömningar bidrar han till en vulgarisering av Europadebatten som är djupt olustig.

Vi kommer alltid att hävda att Europadiskussionen måste föras på ett nyanserat sätt. Det är faktiskt möjligt, Per T Ohlsson, att vara varm vän av svenskt EU-medlemskap, men samtidigt djupt kritisk mot många av EU:s beslut eller arbetsformer.

Har då hotbilden överdrivits när det gäller Vaxholmsfrågan? Per T Ohlsson åberopar som stöd för sin åsikt professor emeritus Tore Sigeman i Uppsala, som uppges ha kommit till följande slutsats: ”På den vanliga svenska arbetsmarknaden kan avtalsmodellen inte anses hotad.”

OK. Men hur är det då på den ”ovanliga” svenska arbetsmarknaden, d v s den framväxande, gränsöverskridande europeiska arbetsmarknad där löntagare kan jobba i olika länder med olika avtal? Det är ju det saken gäller. Vill vi ha en arbetsmarknad där allt fler utländska medborgare exploateras, och förmås jobba i Sverige för kanske 30 kronor i timmen och bo i en källare? Kommer inte det att innebära en kraftig press nedåt på lönerna också på den ”vanliga” arbetsmarknaden?

Vi vill för vår del åberopa de tre arbetsrättsprofessorer som uttalade sig i P1:s Studio Ett den 24 januari; Ronny Eklund vid Stockholms universitet, Jonas Malmberg vid Uppsala universitet och Birgitta Nyström vid Lunds universitet.

De slog fast att Vaxholmsdomen öppnar för social dumping, och att den i praktiken innebär att det tjänstedirektiv som den europeiska fackföreningsrörelsen tidigare lyckades stoppa nu införs bakvägen av EG-domstolen.

Professor Eklund uttryckte sig såhär: ”Jag har läst den här domen minst fem gånger. Första gången förstod jag inte någonting. Andra gången kanske jag fattade att någonting hade hänt… Efter att ha läste den fem gånger har jag förstått att det här är en nyliberal domstol som sätter ner foten så att det ljungar i heden”.

Så det är nog så, Per T Ohlsson, att domen är svårtydd. EG-domstolens domar är f ö kända för att vara nästintill obegripliga vid en första läsning. Men konsekvenserna av domen kan vara oerhörda. Detta måste därför redas ut innan Sverige definitivt ställer sig bakom det nya fördraget.

Bo Bernhardsson (s)
Morgan Johansson (s)

Skribent: Bo Bernhardsson och Morgan Johansson