På sabeltandens tid

Det handlar i slutändan om incitament. Om det är så att sjukvårdens aktörer är beroende av vinst kommer resurser att slussas dit vinsten är störst. Det är så marknadsekonomin fungerar.

KULTUR. 10 000 BC har rätt lite med 10 000 BC att göra.
Då menar jag inte bara att geografer och arkeologer skulle kunna stapla invändningar till månen, utan också att regissören Roland Emmerich, som även skrivit manus och därför är dubbelt skyldig, inte verkar intresserad av sin egen, trots allt, originella stenåldersmiljö. Vi får en rätt snäll matinéfilm, som mer påminner om Conan än något annat. Här snattas också frejdigt enskilda scener från 300 och Apocalypto, men även tidigare Emmerichfilmer ekar, närmast då Stargate och Independence Day. Till och med den gamla fabeln om Androkles och lejonet får plats.

I centrum står den unge mammutjägaren D’Leh (Steven Strait). När halva hans by rövas bort av onda slavjägare, föga förvånande med arabiskt utseeende, tar D’Leh och några kamrater upp en förföljelse som leder dem över berg, skog och öken, vägledda av Omar Sharifs högtravande berättarröst. På vägen uppfylls skilda folks profetior på löpande band och D’Leh förvandlas till en väpnad Messias redo att leda Afrikas förenta stammar mot den (egyptiska) stadskulturens dekadenta, feminiserade, tyranner.

Visst, här finns ett fint revolutionärt budskap om att befrielsen måste vara de förtrycktas eget verk och, mot slutet, en sympatisk tanke om fredligt utbyte mellan fria folk.
Men jag saknar de lekfulla slapsticken från till exempel Conan. Här är humorn, desvärre, snarare oavsiktlig.
De fåtaliga kvinnorna och barnen får mest symbolisera det folk de tappra krigarna ska rädda. Inte ens den enda riktiga kvinnorollen, D’Lehs bortrövade trolovade Evolet (Camilla Belle), ges något större svängrum. Där en Xena eller Red Sonja hade gjort rent hus får hon finna sig i att vara den frånvarande drivkraften bakom kriget, en Sköna Helena, passiv, nyduschad och uppsminkad också i de mest osannolika miljöer. Inte så konstigt kanske, om man betänker att filmen stenhårt bestraffar de två initiativ hon tar.

Men framförallt blir det sällan riktigt spännande, vilket är ett brott mot genrens grundkrav. Vi vet ungefär vad som ska ske och vilka som ska dö långt på förhand. Inte ens stridsscenerna är dramatiskt vältänkta. Flera av dem utspelas dessutom i miljöer där det svårt att riktigt se vad som pågår – vilket möjligen är ett tecken på att filmskaparna inte litar på att deras animationer av sabeltandade tigrar och monsterstrutsar tål dagens ljus.

10 000 BC
Regi: Roland Emmerich
I rollerna: Steven Strait, Cliff Curtis, Camilla Belle

Artikeln tidigare publicerad i Helsingborgs Dagblad

Skribent: Petter Larsson