DEBATT. Att vänsterpartiet väljer att göra Lissabonfördraget till gisslan p.g.a. utfallet i Lavalmålet förvånar inte. Vänsterpartiet önskar inte ett nytt fördrag. Man säger nej till ökad öppenhet, ett protokoll som försvarar de offentliga tjänster, en juridiskt bindande stadga där nationell lag och praxis gällande kollektivavtal och rätt till stridsåtgärder betonas, större möjligheter till en effektiv kamp mot människohandel och droghandel m.m. I stället föredrar man Nicefördraget, d.v.s. det fördrag under vilket domen rörande Laval är fattat.

Vänsterpartiets väg att använda fördraget som gisslan är synnerligen riskfylld. Den kan i slutändan resultera i ett nej till Lissabonfördraget, utan att någon framgång nåtts i försvaret av den nordiska kollektivavtalsmodellen. Vi sitter då kvar med ett gammalt fördrag, otillräckligt för att möta de utmaningar EU står inför. Samtidigt kan vi då ha försuttit möjligheten att finna en lösning för att förena EG-rätten med den nordiska kollektivavtalsmodellen.

I stället för att använda det stickspår, som förordas av vänsterpartiet, finns det vägar som har goda förutsättningar att leda till framgång. Fackföreningsrörelsen i Sverige har liksom det socialdemokratiska partiet ställt sig bakom regeringens förslag om att i en utredning söka lösningar i svensk lagstiftning. Sannolikt fordras förändringar både i Lex Britannia och i utstationeringslagen.

På europeisk nivå pågår också ett analysarbete. Frågan är om det p.g.a. domen behövs förtydliganden och förändringar i det tillämpliga direktivet, utstationeringsdirektivet. Den europeiska fackföreningsrörelsen och vi socialdemokrater arbetar tillsammans i denna analys. Den kommer under den närmaste tiden att resultera i förslag om hur vi går vidare.

Vänsterpartiet har liksom i fallet med tjänstedirektivet valt att inte samarbeta med facket i Sverige och facket i EU. Vi socialdemokrater väljer en annan väg. För oss är facklig-politisk samverkan viktig, liksom det faktum att vi når resultat. Vi är fast övertygade om att vi kommer att kunna försvara vår nordiska kollektivavtalsmodell, samtidigt som vi får ett nytt fördrag som bättre klarar av framtidens utmaningar och som är tydligare i försvaret av kollektivavtal och rätten till stridsåtgärder enligt nationell praxis.

Sören Wibe har sedan en tid drivit kravet om att Sverige ska söka ett undantag från arbetsrätten. Förslaget skulle förvärra situationen på den gemensamma arbetsmarknaden. Då skulle den fria rörligheten gälla fullt ut utan skydd för löntagarna. Kritik mot EU:s arbetsrätt brukar annars föras fram från högern. Bl.a. förs den fram av Fredrik Reinfeldt i en intervju på sajten Europaportalen. Vi socialdemokrater vet, liksom facket, att det behövs en gemensam europeisk arbetsrätt som inte ersätter den nationella arbetsrätten utan kompletterar den. Den behövs för att skapa balans mellan den fria rörligheten och skyddet för löntagarna på den inre marknaden. Danmark och dansk socialdemokrati har trots att man valt undantag på en del av EU:s samarbetsområden aldrig velat ha ett undantag från EU:s arbetsrätt. Anledning står att finna i att reglerna på den inre marknaden då inte skulle balanseras av rättigheter för löntagarna.

Jan Andersson (s)
EU-parlamentariker

Skribent: Jan Andersson