Ring in ett bättre folkmaterial

Gärna invandrare. Men bara av rätt sort. Så kan den nya invandringspolitiska regim som nu tar form beskrivas.
Med ena handen motar statsmakten bort de olönsamma, med den andra vinkar man hit de lönsamma.

Migrationsmyndigheternas nya praxis – att inte räkna krig som krig i vare sig Irak eller Afghanistan och att blankt strunta i FN:s rekommendationer – har nu slagit igenom. Idag får färre än hälften från Irak asyl, mot nästan alla förra året.
Numera deltar Sverige också helhjärtat i uppbyggnaden av Frontex, den styrka av polis och militär som ska förhindra att migranter ens lyckas ta sig in i EU.
Den senaste byggstenen lanserades i torsdags, då en ny utredning om anhöriginvandring presenterades. Den ska lägga förslag på hur man bäst stryper strömmen av fruar och barn som kommer till Sverige. Av förhandsreklamen att döma är reformen kopierad från Danmark och går ut på att alla – med undantag för konventionsflyktingar – som fått upphållstillstånd nu måste skaffa jobb och bostad innan hans eller hennes make/maka och barn kan få resa in.
Med ett sådant gisslantagande ska lättjan bekämpas, tänker man sig, och arbetslösa drönare ska förvandlas till flitiga arbetsbin.

Om förslaget genomförs är det den hårdaste skärpningen av svensk invandringspolitik på många år ? och sannolikt ett direkt brott mot barnkonventionen, som bland annat stadgar att ”ansökningar från ett barn eller dess föräldrar om att resa in i eller lämna en konventionsstat för
familjeåterförening behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt”.
Sammantaget är syftet solklart: att hålla de fattiga ute.
Indirekt är det också ett erkännande av högerpopulismens favoritargument: De är för många, vill inte jobba och kostar för mycket

Men samtidigt öppnar regeringen – äntligen – för arbetskraftsinvandring.
Dels byggs nu inom EU systemet med så kallade Bluecards, tänkta för högutbildade specialister. Tredje världen ska dammsugas på ingenjörer, IT-folk, läkare och sjuksköterskor som kan täcka upp när 40-talisterna går i pension.
Men det räcker inte för Sverige, som vill skapa ett system som tillåter även lågkvalificerade arbetare att invandra.
Symtomatiskt nog tänker man sig dock att de papperslösa som redan finns i landet inte ska kunna söka denna typ av uppehållstillstånd.

Så försöker man alltså byta invandrare: ut med de tärande, in med de närande.
Ring klocka ring, ring in ett bättre folkmaterial.
Det har föga med internationell solidaritet att göra, men desto mer med ren och skär ekonomisk chauvinism. Företagen ska förses med arbetskraft och staten slippa utgifter. Så kan vi sänka skatten ännu mer.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I GÖTEBORGS-POSTEN

Skribent: Petter Larsson