Enligt vår uppfattning har socialdemokratin i modern tid varit för försiktig och undfallande med frihetsbegreppet. Det är till och med så att man ibland känner att en av våra klassiska idébärare har gått oss ur händerna och omvandlats som begrepp av den politiska högern. Det är också så att högerns nya definition av frihet trängt in i vårt medvetande och orsakat tveksam ideologisk hållning.

Vi gav upp den gemensamma och sammanhållna skolan, som nu restaureras och utvecklas i flera andra europeiska länder, eftersom vi bedömde att föräldratrycket på friskolor var så omfattande. Vi tror att det var en felsyn. Det var egentligen resursbrist som tvingade fram en ”röstamedfötterna-reaktion” och istället för förmodade föräldrakooperativ och lokala initiativ fick vi en friskolekoncernvåg som sköljt över vårt land och omvandlat skolan från gemensam angelägenhet och nytta till ”jag väljer det bästa” och någon annan ska ha det sämsta, samtidigt som hundratals miljoner av skattepengar blir vinstmedel.

Det är nog en mycket stor majoritet socialdemokrater som plågsamt åsett denna utveckling och funderar på hur vi skall kunna vända tillbaka, från världens kanske liberalaste skolsystem till en gemensam skola. En skola där barnen tas emot av demokratiska och sociala skäl och en skola där rättvis fördelning utgör en grund för verksamheten.

Om vi drabbades av aningslöshet eller trycktes tillbaka på skolans område så vill vi varna för motsvarande utveckling vad gäller vård och omsorg. De som påstår att ägandet inom detta område inte spelar så stor roll borde betänka den politiska högerns aktivism för att privatisera. För högern är ägandet avgörande. Men privata vårdföretag kan inte ge den gamle mer resurser och välfärd.

Socialdemokraternas diskussion borde ta sikte på konflikt med borgerligheten i resursfrågan. Vi borde prioritera resurser till äldreomsorg, personal, löner och arbetsmiljö.

Vi tror att borgerlighetens systemskifte inom vård och omsorg handlar om en trestegspolitik. Först ska man förföriskt tala om värdegarantier och fritt val, där det fria valet ensidigt är inriktat på val av företag och inte verksamhetens inriktning och omfattning. I nästa skede kommer så kallad valfrihetscheck eller fritt val att kunna kompletteras med egeninsats för att förbättra kvaliteten. Därmed skapas omedelbart skilda förutsättningar beroende på ekonomi. I fortsättningen kommer diskussionen om begränsningar i välfärdskuponger och eget val att handla om varför skall man betala skatt när standarden blivit så mycket lägre och då sprängs de sista resterna av välfärdsstaten.

Vi är inte där än – långt därifrån – men socialdemokratin måste ta sig en ordentlig funderare på varför och hur borgerligheten driver oss till reträtter inom välfärdspolitikens område.
Vi tror att det mest moderna, med andra ord de framgångar som vunnits på välfärdsområdet, faktiskt är värt att ta strid för. Den förmenta modernitet som borgerligheten, inte minst dess pressöster, pekar ut är bara en återgång till det som en gång var.

Peter Persson – ordförande i Jönköpings Arbetarekommun
Margareta Persson – riksdagsledamot (s) Jönköping

Skribent: Peter och Margareta Persson