KRÖNIKA. Börsen faller tungt. När detta skrivs på måndagen är nedgången på Stockholmsbörsen nära fyra procent. Sedan i somras har börsvärdet fallit med 30 procent. I detta läge ska statliga företag säljas till underpris.

Det finns lägen då en regering måste slå till nödbromsen och radikalt lägga om politik även om det svider aldrig så mycket i det ideologiska skinnet. Ett sådant läge har nu uppstått när det gäller utförsäljningen av statliga företag. Tiden har hunnit i fatt och sprungit förbi Mats Odell och hans arma försäljningsråd.
På mindre än ett halvår har den internationella finansmarknaden hamnat i en kris som av en del analytiker betecknas som kaosartad. En rad banker sviktar och måste vända sig till marknaden med nyemissioner för att om möjligt få in nytt kapital. Att köpa en statlig svensk bank som opererar på den just nu osäkra bolånemarknaden är för tidigare potentiella köpare inte längre att tänka på.

I Storbritannien är dagens stora inrikespolitiska fråga om inte staten gör bäst i att nationalisera krisbanken Northern Rock. I stället för att söka efter en lösning där banken säljs till privata intressenter, men där de brittiska skattebetalarna då får stå för hela den ekonomiska risken utan att kunna inhösta en eventuell vinst om banken skulle fås på fötter igen.
På ledarsidorna i de liberala tidningarna Independent och Observer argumenteras för ett förstatligande. Om skattebetalarna ändå tar risken finns det inget rationellt skäl till varför de inte också skulle ges chansen att skörda frukterna av en lyckad räddningsoperation.

I Sverige inleddes utförsäljningen av statlig egendom redan i maj med försäljning av åtta procent av innehavet i Telia Sonera till en av årets lägsta kurser. Nu är turen kommen till Vin&Sprit och bolåneinstitutet SBAB vars värde uppskattas ha sjunkit med 2-3 miljarder sedan Odell drog igång sin utdragna ”analysprocess”.

Köparna är färre och har svårare att finansiera företagsköp än före börsnedgången. Kanske är vi på väg in i en recession som slår direkt mot både bolånemarknaden och marknaden för de varor som Vin&Sprit säljer. Precis allt talar för att avbryta försäljningsprocessen eftersom de intäkter man en gång trodde på inte längre är möjliga – alla andra argument mot försäljning exkluderade.

Men, nej. Odell räknar med underskrivna kontrakt inom ett par månader. Det är inte tal om att avvika från fastlagd plan. Börsoron och kristecknen i världsekonomin är i hans värld faktorer som inte påverkar hans uppdrag. En i och för sig logisk hållning när utgångspunkten för hans auktion aldrig har varit att förvalta medborgarnas gemensamma egendom på bästa sätt i ett långsiktigt perspektiv.

Men självklart finns en nedre ekonomisk smärtgräns också för regeringen. Jag förväntar mig inte att liberala ledarsidor, men väl oberoende ekonomer, slår larm innan skandalöst låga prissummor på de utsatta objekten blir resultatet av Odells årslånga möda.
Det svårbegripliga är att regeringen framhärdat så här långt. Den visste att försäljningen är impopulär, också bland borgerliga väljare. Den borde ha sett varningstecknen i skyn när processen drog ut på tiden efter Odells schabbel med rådgivare. Och nu i början av vad som ser ut som en lågkonjunktur är det bara en desperat säljare i behov av snabba kontanter som skulle komma på idén att sälja.
Jag misstänker att en ekonom som Anders Borg sliter sitt hår just nu. Vad Reinfeldt tänker är höljt i dunkel. Men han borde stoppa Odell och göra det nu.

Håkan Hermansson

Tidigare publicerad i Skånska Dagbladet

Skribent: Håkan Hermansson