KRÖNIKA. Var går gränsens mellan terrorism och andra politiskt motiverade brott? Den frågan avgörs nu i Tyskland.
Med chockvågen från 11 september i ryggen driver åklagarna på för en bred tolkning av terrorbegreppet. Men de har nu blivit de slagna på fingrarna två gånger i rad.
I november förklarade högsta domstolen att vänsterextrema Militante Gruppe inte är en terroristorganisation. Det ska mer till än att, som de gjort, sätta eld på bilar och byggnader för att räknas dit.

Förra fredagen kom nästa motgång för terrorjägarna. Då underkände domstolen den jätterazzia mot G8-motståndare som polisen genomförde den 9 maj, då 900 poliser slog till mot caféer, kulturcentra och bostäder och grep ett 20-tal vänsteraktivister, misstänkta för medlemskap i en terroristorganisation.
Någon hade bränt bilar som en protest mot det då stundande G8-mötet i Rostock och den tyska riksåklagaren gissade att de gripna kunde vara inblandade.
Men att känna varandra är inte detsamma som en organisation och att bränna bilar är fortfarande inte terrorism, anser domstolen. Riksåklagaren hade därför inte med saken att göra, utan borde låtit delstatsåklagarna reda ut bränderna.

Kanske beror domstolens motvilja mot terrorstämpeln på Tysklands färska erfarenhet av terrorism av en helt annan kaliber. Man inser att brända bilar och politiska mord trots allt måste mätas på olika skalor.
Till skillnad, då, från många svenska debattörer, som ropar om terror och hot mot demokratin så fort en fönsterruta krossas.

Men kanske trodde riksåklagaren aldrig ens själv på det där med terrorism?
Det är ju inte svårt att se andra syften med razzian: att avskräcka folk från att protestera mot G8 genom att redan på förhand förknippa opposition med terror och att störa och få insyn i planeringen inför mötet.
Den misstanken stärks av att liknande tillslag skett förut, även om det då varit mer i direkt samband med protester mot toppmöten, bland annat i Washington år 2000, Göteborg (Hvitfeldtska) och Genua 2001.

Domen innebär förstås en upprättelse för den globala rättviserörelsen. Det blir nu lite svårare att demonisera dess aktivister.
Men kanske kan den också läsas som den senaste signalen om början till slutet för den mest extrema terrornojan?
USA släpper nu Guantánamofångar och säger sig vilja stänga lägret. De hemliga fångtransporterna genom Europa får kritik och CIA-agenter och flygbolag ställs inför rätta. Politiker som stödde irakkriget har tvingats bort från makten i bland annat Spanien, Storbritannien och Italien, och många länder har kallat hem sina trupper.
Kanske är det undantagstillstånd som Washington de facto proklamerade i stora delar av världen efter 11 september äntligen väg att upphävas.

Artikeln tidigare publicerad i Aftonbladet

Skribent: Petter Larsson