Regeringen har genomfört försämringar i arbetslöshetsförsäkringen. Man har bibehållit den 80 procentiga ersättningsnivån, men infört en stegvis sänkning av nivån ned till 65 procent. Samtidigt har man infört ett så kallat jobbskatteavdrag som sägs kompensera eller rentav förbättra lönearbetares disponibla inkomst.
Förutom att jobbskatteavdraget enligt regeringen har goda plånbokseffekter för vanliga människor påstår de att man bekämpar arbetslösheten, man värnar arbetslinjen. Att detta slår mot de lågavlönade, främst kvinnor, har påpekats av fackföreningsrörelsen och partierna till vänster om alliansen. Men hur påverkar reformen den övre delen av arbetarklassen? Och vad säger den ekonomiska forskningen om sänkningarna av a-kassan – minskas arbetslösheten genom att människors ersättningar sänks?

Rent generellt så sjunker den arbetslöses reservationslön (dvs. den lön som den arbetslöse kräver för att ta ett jobb) när ersättningsnivåerna minskas. Minskad a-kassa leder alltså till att lönen för nyanställda sänks. Det gör också att individer tar jobb som är mindre produktiva och troligtvis oftare under individens kompetens- och utbildningsnivå. Således försämras matchningen mellan löntagares arbetsmarknadskompetens och arbetsköparnas efterfrågan på personer med rätt kompetens.
En låg a-kassa motverkar strukturrationaliseringar och håller på så sätt tillbaka tillväxten och produktivitetsökningarna.
Den övre delen av arbetarklassen påverkas också, förutom att nya produktiva jobb hålls tillbaka, av att taket i arbetslöshetsförsäkringen sänks. Risken ökar också för att individerna lämnar arbetskraften och blir sjukskrivna, förtidspensionerade eller rentav börjar jobba svart.
Enligt en färsk rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) är till exempel risken större att gå från a-kassan till sjukförsäkringssystemet om det är mer ekonomiskt fördelaktigt att vara sjukskriven. Således är det rimligt att om man sänker a-kassans ersättningsnivå (allt annat lika) så kommer fler att gå över till sjukförsäkringssystemet. Det är rimligt att det fungerar på liknande sätt gäller förtidspension och svartjobbande. Den nya regeringens politik drabbar således inte bara fattigas privatekonomi utan också den övre delen av arbetarklassen.

Sänkt a-kassa och högre a-kasseavgift tillsammans med jobbskatteavdrag gör det lönsammare att arbeta och sänker därmed arbetslösheten, hävdar regeringen. Det låter logiskt, men forskningen är inte helt på Anders Borg & Co:s linje. Till exempel har OECD (OECD employment outlook 2006) haft svårt att hitta något robust samband mellan ersättningsnivå och arbetslöshet i länder som Sverige, Danmark och Holland. En aktiv och effektiv arbetsmarknadspolitik framhålls av OECD som en motvikt mot de minskade ekonomiska drivkrafterna att ta ett arbete vid högre ersättningsnivå.
Också svenska studier visar att det kan föreligga ytterst små minskningar av arbetslösheten vid lägre a-kassenivå[se not nedan].

Men om arbetsmarknadsreformen, förutom att (marginellt) minska arbetslösheten, övervägs av minskad sysselsättning (genom minskat arbetskraftsdeltagande) – är det då en bra reform?
Nej. Det finns effektivare och rättvisare metoder för att få ned arbetslösheten som exempelvis välutformad arbetsmarknadspolitik, sökkrav och sanktioner.
Alliansens a-kassereformer pressar alltså ned lönerna och slår hårdast mot de fattigaste. Men de verkar inte heller vara speciellt effektiva om man vill bekämpa arbetslöshet och öka sysselsättningsgraden. På ett sätt är dock alliansens a-kassepolitik effektiv: den ökar förhållandet mellan vinsterna och lönerna i samhället. Den borgerliga alliansen verkar alltså i sina traditionella väljares intressen, och där väger kapitalets behov av höga och ökande vinster högre än medborgares krav på hög sysselsättning och låg arbetslöshetsnivå.

Not: För svenska studier hänvisas till Carling m fl. (1996) ”Unemployment duration, unemployment benefits, and labor market programs in Sweden”, Journal of Public economics, Vol.59, s313-314, Carling m fl. (2001) “Do benefit cuts boost job findings? Swedish evidence from the 1990s”, Economic Journal, vol. 111, 766–790.Samt Bennmarker m.fl. (2005) “Leder höjd a-kassa till längre arbetslöshetstider? En studie av de svenska förändringarna 2001-2002”, IFAU Rapport 2005:16.

Skribent: Victor Ståhl