EG-domstolen öppnar för lönepress

OPINION. Det finns en rätt så spridd berättelse om globaliseringen, som går ut på att kapitalet kastat loss från sina nationella bojor och att den fria marknaden spontant växer fram mellan länder. Politiken har hamnat på efterkälken, heter det. Men med EU och andra internationella organisationer ska kapitalet åter inbäddas i ett socialt och politiskt sammanhang och marknadskrafterna tämjas.
Den är i alla fall delvis falsk.
Snarare har EU och andra politiska institutioner, som Internationella Valutafonden, Världsbanken och Världshandelsorganisationen genom politiska omregleringar aktivt bidragit till att driva fram den gemensamma världsmarknad, vars verkningar politikerna sedan ibland har goda skäl att oja sig över.

EU:s grundläggande uppdrag är att slå ihop medlemsländernas marknader till ett enda friktionsfritt flöde av kapital, varor, tjänster och människor. Allt annat kommer i andra eller tredje hand.
EG-domstolens utlåtande i Vaxholmsfallet igår är ett bra exempel. Här fastslås rätten att exploatera utländska arbetar hårdare än svenska. Så länge ett företag har kollektivavtal från hemlandet får svenska facken inget göra, anser domstolen.
Motiven att skydda löntagarna mot dumpning och se till att företag från olika länder kan konkurrera på lika villkor anses inte vara tillräckligt starka skäl för att ”diskriminera” den utländska arbetsgivaren.
Det kallas att värna den fria konkurrensen.

Svenskt Näringsliv jublar. ”Lönekonkurrens har vi absolut ingenting emot”, säger organisationens rättschef Lars Gellner.
Att också företag som idag betalar löner enligt kollektivavtal riskerar att prisas ut, det struntar man tydligen i, när dörren öppnas för att ställa arbetare mot arbetare och på sikt pressa ner löner och villkor generellt.

Och regeringen lägger sig platt. Nu får vi ändra lagen, säger arbetsmarknadsminister Littorin lydigt. Om han samtidigt ler i mjugg, kan vi låta vara osagt.

Och facken?
LO:s linje är att ändra den så kallade utstationeringslagen, så att det tydligt, redan i lagen, framgår att utländska företag ska vara tvungna att teckna kollektivavtal.
Kanske är det en framkomlig väg.
Om inte måste de kanske nu ”ompröva sin positiva inställning till EU”, som LO:s avtalsskreterare Erland Olauson sa när frågan var uppe för ett par år sedan.
Till att börja med kan man ju motsätta sig det nya Lissabonfördraget, fram till den punkt där det är klarlagt att EU:s lagstiftning inte inkräktar på den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Skribent: Petter Larsson