Klimathotet och livskvalitén

KRÖNIKA. Fredspristagaren Al Gore talar i morgon i riksdagen. Gratis den här gången antar jag, annars lär han ta 650 000 per anförande.
Gore har gjort märkvärdiga insatser för att medvetandegöra världen om klimathotet. Själv lever han dock på stor fot och kan därmed sägas vara typisk för USA i minst två bemärkelser.

Överklassen där vältrar sig i överflöd utan att rodna och genomsnittsamerikanen ( USA-medborgaren) släpper ut mer än tre gånger så mycket växthusgaser som genomsnittssvensken och mer än 10 gånger mer än genomsnittsafrikanen. Och Al Gore kanske genererar 50(?) gånger mer växthusgaser än de fattigaste i USA.
Klimatpolitiken har en tung jämlikhetsaspekt. Kraven på livsstilsförändringar riktas framför allt mot dem som idag bidrar mest till hotet.

Skall klimathotet kunna avvärjas krävs livsstilsförändringar. Understödda och framtvingade av djärva politiska beslut. Men också spontana och frivilliga sådana.
Måste vi då få det sämre för att vi väljer att leva annorlunda?
Nej, det tror jag inte alls.
Tillvaron tycks nu till och med vara så vist inrättad, ja för detta finns vetenskapliga belägg, att de som har ideella, genomtänkta och allmännyttiga motiv för sin livsstil faktiskt är lyckligare än andra.
Dessutom har jag själv upplevt att man vinner i livskvalitet när man lever klimatsmart.

När jag återkom till riksdagen i våras tog jag beslutet att i framtiden bara flyga när det inte finns rimliga alternativ.
Jag tar nu tåget från Lund till Stockholm och hem igen. Det tar lite längre tid, en timme och tjugo minuter för att vara ganska exakt, men det ger utan tvekan bättre livskvalitet.
Jag slipper byta transportmedel. Jag sitter bättre. Jag kan arbeta under resan. Eller slumra en stund, när avfärden är 05.28.
Och jag slipper att drabbas av stress när jag kommer på mig själv med att ha en flaska rakvatten i handbagaget innan jag skall röntgas på flygplatsen. Eller febrilt söka efter mynt och små skruvar och muttrar i fickorna, hur de nu hamnar där.
Tåg är faktiskt livskvalitet, om man nu inte skall till klimatkonferensen på Bali, och jag begriper egentligen inte varför det krävdes ett klimathot för att jag skulle upptäcka det.

Priset för någonting är egentligen vad man måste avstå ifrån för att få det.
I olika utredningar har det slagits fast att det inte ens i rent ekonomiska termer blir särkskilt dyrt, om än svårt, att rädda världen.
Jag tror alltså dessutom att många av de nödvändiga livstilsförändringarna innebär stora vinster i livskvalitet. Ta bara en sådan sak som att mänskligheten då överlever.

En gång tidigare under jordens historia, tror geologerna, har medeltemperaturen på jorden stigit med sex grader.
Då dog nästan allt liv ut.
Sex graders temperaturhöjning är det man tror kan bli följden om vi fortsätter som vi gör.

Bo Bernhardsson

Skribent: Bo Bernhardsson