Kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, socialdemokraten Göran Johansson, vill att Sverige ska lämna FN:s flyktingkonvention.
Det är i alla fall innebörden av de förslag han lanserade i en GT-intervju i början av veckan.
Alla flyktingar som smugglas in i Sverige ska utvisas. Annars accepterar man människosmuggling, säger han.
Dessutom hävdar han att ”Vi är ett av de få länder som inte har tak för invandring” och antyder att ett sådant tak vore bra.

Genèvekonventionen tillåter ingetdera. Rätten till asyl gäller alldeles oavsett hur man tagit sig till asyllandet. Man blir ju inte mindre förföljd för att man smugglats in.
Och några lagliga vägar från länder som Irak, Afghanistan och Somalia till EU existerar ju i stort sett inte.
Något ”tak” för flyktinginvandring är heller inte tillåtet – och inga länder som skrivit under konventionen har det. De som har giltiga flyktingskäl har också rätt att stanna, hur många de än är.
Det är detta som ligger i begreppet ”rätt”, där den enskildes rätt till asyl ställs över staternas eventuella önskemål.

Kanske är det bara total okunnighet om asylrätten parad med den pressade kommunpolitikerns desperation över ovärdiga boendeförhållanden och en ansträngd kommunekonomi – som naturligtvis är reella problem – som får Johansson att plädera för en mer asylfientlig politik än vad ens Sverigedemokraterna står för.
Jag hoppas det, okunnighet är inget brott.

Men kanske ser vi här också det indirekta resultatet av sd:s valframgångar.
”Jag känner också en väldig oro för när konjunkturen vänder, om de som kommit hit inte kommer ut på arbetsmarknaden. Vad får vi för diskussion då? Vad säger sverigedemokraterna då – när vi tar emot dem som kommer hit så dåligt? Vi spelar dem direkt i händerna”, säger Johansson.
Ja, de säger väl precis som Johansson? Att vi måste sätta stopp.
Och då är det förstås bättre att slå undan benen för dem genom att själv driva deras politik.

Det är precis den typen av övertaganden som är det farliga med sd. Partiet självt kommer under överskådlig tid inte att bli mer än ett marginellt fenomen, med vissa lokala undantag. Dess historiska kopplingar till direkt nazistiska grupper gör att folk drar sig för att rösta på dem och bakbinder dem också politiskt. De måste, just på grund av sin historia, tona ner sin extremism och försöka framstå som ett ”vanligt” parti.
Men ett parti med en anständig historia – som socialdemokraterna– är omvänt mycket friare att profilera sig på dramatiska förslag utan att riskera extremist- och rasiststämpeln. Folkpartiets språktest är ett bra exempel.
Särskilt om man, som i det här fallet, kan var nästan säker på att aldrig behöva genomföra dem.
Kortsiktigt kan det säkert ge en del röster. Men till priset av att man upphör att vara socialdemokrater.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I GÖTEBORGS-POSTEN

Skribent: Petter Larsson