Eldsjälarna i fackklubben på Pågen i Malmö har hittat en framgångsrik strategi. Nästan alla är med i facket och bara ett fåtal har lämnat Livs på grund av regeringens försämringar. Beslutet att höja avgiften till a-kassan
och slopa skattereduktionen för fackföreningsavgiften verkar här ha fått motsatt effekt.

– Vi har fått spontanta reaktioner om att ”nu ska vi hålla ihop”. och det från folk som annars inte brukar säga ifrån, berättar klubbordförande Kent Wahlberg.
Kent Wahlberg, Frederick Batzler, Susanne Andersson och Cecilia Daun Edwards förklarar framgången med information. De ger ut en egen tidning och har lyckats förklara att det är regeringen som låg bakom avvgiftshöjningen och inte Livs.
– Vårt motto är att allt som vi i klubbstyrelsen vet ska medlemmarna veta, säger Frederick Batzler:
– För ju mer man vet desto mer vill man påverka. Och vår styrka avgörs av hur engagerade medlemmarna är.

Nya tongångar
Traditionellt sett har det alltid varit ett gott fackligt klimat på Pågen. Bageriet är familjeägt och ägaren har varit generös mot de anställda. Strålande tider har fått bageriet att växa till ett av landets största.
Men med succén kom också en ny mer professionell ledning. Den gamla stammen byttes ut efterhand och samförståndet med fackklubben bröts.
– Det blev ett ständigt skyttegravskrig i början, berättar Kent Wahlberg.
Den nya ledningen stod inte för överenskommelser som vi gjort med den gamla.
Vid ungefär samma tid befann sig fackklubben i ett vakuum. Dåvarande klubbordförande lämnade efter 26 år sin förtroendepost. Klubben stod och föll med en man.
– Vi förstod att ”den röde patriarkens” tid var över och att vi var tvungna att spridda uppdragen på alla förtroendevalda, säger Kent Wahlberg.
Man formade sin egen strategi.

Ska synas på golvet
Idag är det fackliga arbetet organiserat i arbetsgrupper, en för studier, en för löner, en annan för bemanning, en fjärde för samordning och så vidare.
Alla tio styrelsemedlemmarna deltar i någon av arbetsgrupperna.
– Vi är också noga med att alla i styrelsen ska synas i produktionen. Vi har bestämt att vi ska vara minst lika mycket på golvet som i klubbrummet, säger Kent Wahlberg. Klubbben är generös mot dem som ännu inte gått med i facket, till exempel timanställda och helgarbetare. De är potentiella medlemmar.
– Det är viktigt att jobba med dem även om de är oorganiserade, säger Frederick Batzler. De måste få se att facket kan hjälpa dem och att det är värt något att vara med.
Det var precis så Cecilia Daun Edwards fackliga intresse skapades. Hon var timanställd i flera år innan hon fick en tillsvidaretjänst 2004.
– Jag fick stöd av Livs när jag kämpade för att få en fast tjänst. Klubben hjälpte mig mycket och när jag blev nominerad för ett uppdrag kände jag att jag ville ge någonting tillbaka.

Nya mötesformer
Mest stolt verkar klubben vara över sitt arbete gentemot medlemmarna.
Klubben har hittat nya mötesformer och infört deltagande demokrati.
– Vi upptäckte att medlemmarna inte kom till oss i klubbrummet när vi hade fasta öppettider, berättar Frederick Batzler.
– Så då fick vi i styrelsen gå till medlemmarna, fortsätter han:
– Vi håller ”fackstuga” i pausburarna på avdelningarna varje gång ett nytt nummer av vår tidning kommer ut, natt som dag. Då blir det spontana diskussioner om innehållet och läget på företaget.
Fackklubbens tidning är omåttligt populär. Den kommer ut sex gånger om året och görs till stora delar helt ideellt av styrelsen. Numera ombesörjer klubben kopiering i 150 exemplar också.
– Vi hade först en överenskommelse med företaget om att få trycka den i företagets ateljé, men ledningen gillar inte tidningen så det stoppades, säger Kent Wahlberg.
– Det har varit ett jäkla liv ibland om innehållet, men det är vår tidning och vi skriver vad medlemmarna vill läsa. De skulle kanske kunna hindra oss från att dela ut tidningen på företaget, men de inser det omöjliga i det, fortsätter
han och ler lite finurligt.
Tidningen ”VVi” kommer ut med sex nummer per år. Den kompletteras med ett nyhetsbrev varannan vecka. Det har skapat ett sug efter information.
– Intressant process, säger Frederick Batzler. Numera kan medlemmarna klaga på att de får för lite information eller för långsam.
– Det är häftigt!

Fler delaktiga
Klubbstyrelsen försöker föra ner många frågor till golvet och få fler än styrelsen delaktiga i aktuella frågor. De vill gärna att medlemmarna deltar i förhandlingar som berör dem och anordnar medlemsomröstningar i stora frågor.
Senast röstade man om drogtester. Styrelsen var splittrad i frågan, men lutade åt ett nej. Majoriteten av medlemmarna röstade för drogtester och så blir klubbens beslut.
– Vårt arbetssätt har skapat engagemang, säger Frederick Batzler och berättar om flera spontana namninsamlingar.
– En gång samlade de namn för att rädda en anställd som företaget ville säga upp. Och en annan gång gällde det fruktkorgar. De anställda i produktionen ville ha fruktkorgar precis som tjänstemännen på kontoret.
– Nu blev det inte så, men poängen är att det ibland är väldigt enkelt med demokrati.

Stridbar fackklubb
Fackklubben på Pågen är stridbar.
– Jag vet att en del medlemmar tycker att vi är lite aggressiva i styrelsen, fortsätter han. De tror att om vi backar och är mjuka och medgörliga så får vi mer, men det är precis tvärtom, säger ordförande Kent Wahlberg.
– Ger vi oss en gång så får vi ge oss nästa också. Man vinner inga framgångar genom att vara medgörlig.

Erika Åberg Johansson

Tidigare publicerad i Efter Arbetet nr 3 2007 (Pappersutgåvan)

Skribent: Erika Åberg Johansson