Kenneth Björkman tog över en skakad organisation när han tillträdde som ny ordförande för LO i Skåne i våras. Medlemssiffrorna sjönk dramatiskt och ingen visste hur djup krisen skulle bli. Nu, ett halvår senare, ser det ljusare ut på en front. Avhoppen har planat ut och på Transport i Kristianstad där Kenneth Björkman jobbar som ombudsman skriver de in lika många nya medlemmar som de skriver ut.

– Vi har varit bortskämda med att folk har sökt sig till oss, säger han. Men den tiden är förbi. Om inte berget kommer till Muhammed så får Muhammed komma till berget. Så enkelt är det.
Ungefär 10 000 medlemmar i Skåne har valt att lämna facket. Många har hoppat av för att de trodde att det var facket som höjde avgiften när den borgerliga regeringen införde en förhöjd avgift till arbetslöshetsförsäkringen.
– Men egentligen är det ingen avgift utan en ny skatt, säger Kenneth Björkman och fortsätter irriterat:
– A-kassorna är överfinansierade. De tar in mer pengar än vad de betalar ut. Det är inget annat än skandal!
En annan grupp som valt att hoppa av facket är de som närmar sig pensionen och inte anser sig behöva facket längre. En tredje grupp tvingades sluta av ekonomiska skäl.

Slår mot de svaga
– Jag blir upprörd när jag tänker på vad regeringen Reinfeldt håller på med, säger Kenneth Björkman. De slår hela tiden på sjuka, arbetslösa och äldre. Reinfeldt säger att han är för ett arbetande folk – men de andra då? Har man inget existensberättigande när man inte orkar
arbeta längre?
– Den borgerliga politiken är många gånger direkt kvinnofientlig, till exempel beslutet att införa vårdnadsbidrag och förslaget att skärpa a-kassan för deltidsarbetslösa.
– Det var synd att folk inte såg detta före valet, men folk har fått upp ögonen nu. Vi känner alla någon som drabbats och jag är övertygad om att de flesta är solidariska mot dem som råkat värre ut än en själv, säger Kenneth Björkman.

Tro på lika värde
Kenneth Björkman formade sina värderingar i barndomshemmet. Hans mamma som hade statarlivet i färskt minne, lärde honom att tro på alla människors lika värde. Han har alltid slagits för dem som har det sämst ställt och blir som han säger ”fruktansvärt uppjagad av
orättvisor”.
Han regerar starkt och snabbt, även om han med åren lärt sig att lägga band på ilskan. Engagemanget kanaliserar han i facket och politiken.
Han blev fackligt aktiv när han jobbade som lastbilschaufför och körde kylda djurkroppar från slakterier till olika platser i hela landet, började lite försiktigt som revisor i Transport och är idag ordförande för 190 000 LO-medlemmar i Skåne. Dessutom har han politiska uppdrag för socialdemokraterna i Kristianstad.

Gigantiskt jobb
– Vi – LO, partiet och Mona – har ett gigantiskt jobb framför oss. Alla arbetar för ett regeringsskifte, men för att lyckas måste vi bli tydligare, säger Kenneth Björkman.
– Vi kommer inte att kunna bygga upp allt igen när vi kommer till makten 2010. Vi kan ju inte ta tillbaka de statliga bolag som borgarna säljer ut. Och risken är att det sociala skyddsnätet kommer att vara så pass skadat efter fyra års borgerligt styre att det blir svårt att reparera.
– Så därför gäller det att vi är tydliga mot väljarna med vad vi kan. Det finns inte plats för några kanske.

Ratar facket
Men den borgerliga regimen är inte LOs enda problem. Återväxten är skral, ty ungdomarna ratar facket. I en nyligen publicerad rapport avslöjas att bara varannan anställd under
24 år är medlem i facket.
– Jag tror att det är gamla myter som gör att ungdomarna inte går med. De tror att facket består av gubbar med betonghäck. Och det kan nog vara så att en del har svårt att släppa in ungdomar till de beslutande organen, säger Kenneth Björkman.
– Det pratas för lite om fack, politik och värderingar hemma vid köksborden. Det är därför ungdomarnas engagemang brister.

Mer skolinformation
Lösningen är mer skolinformation. Facket vill få möjlighet att informera eleverna redan på högstadiet, och inte bara på gymnasiet.
– Min vision är att möta barnen på dagis, säger Kenneth Björkman, men det måste naturligtvis vara på rätt nivå, information via barnteater, kanske. Och rollspel om arbetsmarknaden när de blir lite större.
– Vi måste vända trenden, fortsätter han. Om vi fortsätter att tappa medlemmar får vi problem att vidmakthålla kollektivavtalen och dess värde.
– Och då är vi tillbaka till 1900- talets början då arbetare hade få rättigheter, eller så får vi det som i USA: Vissa tvingas springa mellan fyra jobb för att försörja sig.

Väckarklocka
Kenneth Björkman är ändå optimistisk. Strömhoppet har varit en väckarklocka. Det är bra, menar han:
– Jag tror att många medlemmar har haft tanke på att hoppa av tidigare och de fick anledning när avgiften höjdes, säger Kenneth Björkman självkritiskt.
– Det har gjort att det finns ett annat medvetande hos oss aktiva idag. Facket är bra, men vi får inte ut det. Vi måste bli bättre på att marknadsföra oss.
Uppsökeri
– Vi ska jobba mer med uppsökerier och då verkligen marknadsföra oss. Där har vi inte varit bra.
– Distriktet måste prata med en mun och vi måste samarbete mer över förbundsgränserna. Det här är en gemensam sak som vi ska klara av tillsammans.

Erika Åberg Johansson
Tidigare publicerad i Efter Arbetet Nr 3 2007 (Pappersutgåvan)

Skribent: Erika Åberg Johansson